Anna-Lena Lodenius

Ny adress till min hemsida

2011-04-05T11:29:00.000+02:00

Min hemsida finns nu på al-lodenius.com.
Jag lägger upp allt mer av mina artiklar, rappporter etc. Dessutom finns länkar till var man kan få tag i de böcker som fortfarande går att köpa. Även mitt bloggande har flyttat till hemsidan.

Kommentarsfunktion på nya hemsidan

2011-04-01T09:40:00.001+02:00

Nu har jag infört kommentarsmöjligheten åtminstone på inläggen på min nya hemsida. Ska pröva och se om det fungerar, som ni som läst min gamla blogg märker är det ibland rätt yviga och svåradministrerade debatter. Så jag gör det som ett försök.

Ny hemsida

2011-03-20T13:46:00.000+01:00

Jag har startat en ny hemsida, och kommer även att flytta över mitt bloggande. Sidan håller på att färdigställas, ännu är inte alla bitar på plats. Men välkommen att titta!

Tage Danielsson, ständigt lika aktuell

2011-03-14T12:32:00.001+01:00

Vi är nog många som tänker på Tage Danielsson i dessa dystra dagar, när bilderna från Japan väller in i TV:n. Hur är det möjligt att de kunnat bygga över 50 kärnkraftverk i detta lilla örike där man dessutom vet att det finns risk för jordbävningar? Ett land med otroligt hög befolkning och inga egna naturliga energikällor som hamnar i valet mellan oljeberoende, med de ekonomiska och politiska konsekvenser som det medför, eller kärnkraft. Kärnkraften blev en förutsättning för tillväxt, men nu raseras allt. Vårt alltför stora energiberoende kan knappast illustreras på ett mer tragiskt sätt. Tage Danielssons ord efter haveriet i Harrisburg känns länge sedan, och ändå har vi ingenting lärt.

Såg någonstans att den förmodade S-ledaren Håkan Juholt tydligen är en vän av kärnkraft. Där vinner han inga poäng hos mig. Annars har han väl skött sig hyfsat hittills, men det ska bli spännande att se vad han tycker också, vilken politik det blir. Att han har humor och självdistans är en bra början, och att han har en kulturkonsumtion som sträcker sig förbi Elvis och Bruce Springsteen (se HD) känns också positivt. "Fanny och Alexander" är ett gott val för bästa film (Maud Olofsson tycker att "Såsom i himmelen" är det bästa hon sett, se Svd, där går en avgrund mellan henne och mig!).

SD utnyttjar sig vågmästarroll

2011-03-07T17:09:00.000+01:00

Utförsäljning av statligt ägda bolag är en fråga där Sverigedemokraterna har möjlighet att påverka utgången, skriver Svd. SD har inte tagit ställning mot utförsäljning av alla bolag, men anser inte oväntat att det är viktigt att värna om nationella intressen.

Däremot gjorde regeringen som bekant upp med Miljöpartiet kring migrationspolitiken, och många drog en lättnadens suck. Just den frågan är vi nog många som inte hade uppskattat om SD fått något inflytande över. Så grattis Miljöpartiet! (Se t ex Expressen)

Mer SD: Björn Söder, SD:s gruppledare i riksdagen, har länkat till sajten Fria Tider i samband med en gruppvåldtäkt som han velat berätta om, informationen var enligt tidningsuppgifter långt ifrån korrekt. Såhär bemöter Fria Tider kritiken. (Se Expressen, som hämtat uppgifterna från Expo).

Olof Palme hade mod och visioner

2011-03-01T18:32:00.000+01:00

Från min sjuksäng konstaterar jag att, vid sidan av situationen i Libyen och elpriserna, är 25-årsdagen av mordet på Olof Palme det som uppmärksammas mest i medierna. Sedan 1995 sitter jag med i styrelsen för Olof Palmes minnesfond och jag har arbetat en period för Olof Palmes internationella center, som jag fortfarande frilansar för ibland. (För övrigt inte samma sak, den förra delar ut priser och stipendier, den senare ägnar sig bland annat åt att administrera arbetarrörelsens insatser inom biståndet och bedriva opinionsbildning i internationella frågor.)

Tror vi var många som studsade till inför statsvetaren Jenny Madestam som uttalade sig i Rapport i går om att Palme är en politiker ur en annan tid och att svenskar föredrar mer "sansade" politiker som Fredrik Reinfeldt och Göran Persson. Jag tror de flesta framför allt gillar politiker som tror på något och som står för det. Men engagemang och en passion för politiken är ack så ovanligt, inte minst i dessa tider. Det hade Palme, och det är tidlöst. Vilka andra invändningar vi än kan ha kring vad han i övrigt uträttade.

Något som slagit mig ofta är vilket intresse namnet Olof Palme väcker även hos väldigt unga personer, och inte alls bara de som är med i SSU. Jag minns när vi hade med oss CD-skivor med hans tal på bokmässan i Göteborg och sålde massor till vanliga skolelever och andra unga som bedyrade hur glada de var över att talen nu fanns tillgängliga (det här var åren innan YouTube och andra källor började sprida dem). Olof Palme hade mod och visioner.

Vi minns honom med saknad när vi hör hur Carl Bildt använder samma retorik som Peking-regimen om Libyen och talar lite diffust om en önskan om stabilitet (utvecklas i en intervju i Expressen). Och visst var det exakt det ordet Göran Persson använde om den kinesiska regimen som har förbjudit fria fackföreningar: han berömde deras politiska stabilitet. (Hör vad han sa på Radiokorrespondenterna, P1)

Olof Palme vågade säga ifrån och benämna saker vid deras rätta namn. Även i mindre eldfängda tal som i det jag lagt upp i detta inlägg är han lysande i sitt tydliga avståndstagande från totalitära ideologier, både till höger och vänster, och i sitt försvar för en välfärdsstat som står även på de svagas sida.

Det har länge sagts att mordet fördunklat minnet av hans insatser som politiker, men med den bokflod och de reportage som presenterats de senaste åren känns det stadiet överspelat.(Henrik Berggren, Göran Greider, Kjell Östberg etc.) Det finns förstås en oerhörd massa tips kring saker att läsa om Olof Palme, men jag nöjer mig med att tipsa om den sida som lagts upp av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek som växer och blir allt bättre och mer innehållsrik.

"Jag gillar kvinnor och handgemäng"

2011-03-01T17:25:00.002+01:00

Vinterförkylningen har slagit till, hann nätt och jämnt se "Pensionat Paradiset" på Filmhuset, restaurerad kopia, innan jag däckade i fredags. Den finns egendomligt nog inte på DVD, tydligen rättighetsproblem. Vilket säkert bidrog till det stora intresset, salongen var nästan full. En särskild förtjusning väcker alltid detta klassiska sångnummer. Inte minst texten är fantastisk:

Jag är en äkta Mexikanare och jag är van att göra som jag vill
jag har ett blod som en afrikanare och vilden spåras i min pupill
att dansa foxtrot som en amerikanare, jag kan det ej att föra rumba sväng
jag är en äkta Mexikanare och jag gillar kvinnor och handgemäng

Resten av texten hittar ni här.

Dansk nidbok om Sverige

2011-02-25T11:08:00.002+01:00

Igår släpptes boken "Absolut Sverige" en reseberättelse som lanserades med en stort uppslagen och mycket välvillig recension i danska Jyllandsposten som också gett ut boken. Författaren Mikael Jalving är en återkommande skribent i tidningen. Hans uppdrag verkar ha varit att ge igen för gammal ost, inte minst har ju svenskarna gett ut Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk" där hon skärskådar det som händer i Danmark kring flyktingfrågan, Dansk Folkeparti etc med kritisk blick.

Jag högg boken på Kastrup igår och har ögnat de första kapitlen. Det trista är just att författarens åsikter är så förutsägbara. En studie av Sverige och svenskhet sett ur ett danskt perspektiv hade för all del kunnat vara intressant att läsa, men när författarens förutfattade meningar deklareras redan i förordet tappar man snabbt intresset. Hans slarviga förhållningssätt till rena fakta är också uppenbart redan tidigt i boken, till exempel hans endimensionella sätt att skildra situationen med de apatiska flyktingbarnen (han har helt klart inte läst Gellert Tamas bok t ex).

Ser att danska Politikens politiske redaktör Lars Trier Mogensen som recenserar boken i Sydsvenskan är inne på samma linje. Han konstaterar:
Om kritiken låter som ett eko av Jimmie Åkesson är det ingen slump. Sverigedemokraternas kraftfullaste förespråkare finns i Danmark, närmare bestämt bland Mikael Jalving och hans neo-snapphanar. De hänger sig åt en revolutionsromantik, som sträcker sig ända tillbaka till gerillakrigen mot den svenska ockupationsmakten i Skåneland, och betraktar idag Sverigedemokraterna som en undertryckt frihetsrörelse.

Inte oväntat är det Jimmie Åkessons sympatisörer som är mest välvilliga till boken och författaren, se t ex Fria Tider, Gotiska klubben, Vaka över ensamheten (inte SD närstående hävdar några som kommenterat, se kommentarer), dessutom verkar Jalving vara något av en favorit på SD närstående Politiskt Inkorrekt.

I slutet av januari (skrev fel tidpunkt tidigare, nu korrigerat) talade Jalving vid ett möte arrangerat av Nationaldemokraterna i Södertälje om politisk korrekthet och yttrandefrihet (Fria Tider), något som väckt viss uppmärksamhet (se Expo, Expo 2). Jalving säger själv att han enbart är där för att göra reklam för sin bok (han skriver själv om detta i Jyllandsposten samt på sin egen blogg).

"Socialdemokratin har alltid gått emot rasismen"

2011-02-18T10:02:00.000+01:00

Läser med stort intresse en intervju med Lisa Bjurwald, engagerad i Expo och ledarskribent på DN, i Flamman. Hon anser att de borgerliga partierna inte kan stå emot högerpopulismen i Europa, hoppet står till vänstern, och i synnerhet till Socialdemokraterna.

- Jag är inte särskilt orolig för att vänstern och arbetarrörelsen skulle bli rasistisk. Men däremot har vi sett många sådana tecken inom borgerligheten sedan språktestförlaget 2002 /.../ Ett problem för mig är att jag känner igen mig i allt färre andra liberaler. /.../
– Socialdemokratin har alltid varit en motvikt mot rasistiska rörelser, en stark barriär. Även som liberal vill jag ha en starkare socialdemokrati, för borgerligheten kan inte hålla uppe spärren mot rasismen.  Visst, alla pratar om att vi måste stå emot SD och de här krafterna i Europa, men ändå får vi burkaförbud, krav på kraftigt minskad invandring, fixering vid muslimer och språktest.

En sak hon reagerat över är att ordet assimilering nu dykt upp igen på dagordningen:
- Assimilation! Som om de inte visste att det är vad man gjort i Tibet, eller med Nordamerikas indianer.

Håller i stort sett med om vi talar om Sverige, men i andra länder är det väl dess värre så att inte heller socialdemokrater alltid håller rasisterna stången. Man behöver inte gå längre än till Danmark för att hitta exempel på anpassning efter den högerpopulistiska retoriken även på vänstersidan, och inte heller i Norge har socialdemokrater varit särskilt framgångsrika i sin agitation mot Fremskrittspartiet.

Lisa Bjurwald kommer i april ut med bok om den europeiska ytterhögern, "Europas skam – rasister på frammarsch" (Natur och Kultur). En klassisk reportagebok, enligt henne själv, där hon besökt många av Europas länder för att studera högerpopulisternas frammarsch.

Tänk så fel det kan bli

2011-02-13T18:45:00.004+01:00

Margareta Sandstedt, som sitter i riksdagen för SD, har svårt med nollorna. Här lyckas hon lägga till inte mindre än 7 nollor för mycket när hon omvandlar euro till kronor, tur att hon inte representerar SD i EU-parlamentet.

Diskussionen i riksdagen handlade om EU:s strategi på elmarknaden, och det var kostnaden för denna strategi som Margareta Sandstedt ville peka på. Sandstedt fick kostnaden till 400 000 euro som hon hävdade motsvarar fyrtiotusen miljarder svenska kronor.

Åsa-Nisse går igen, i rekordfart

2011-02-12T17:02:00.005+01:00

Den nya Åsa-Nisse filmen har mer handling än alla tidigare filmer tillsammans. De gamla filmerna, jag har genomlidit ett antal, var påfallande långtråkiga. De masar sig fram i maklig takt med konstiga uppfinningar, tjat med fruarna och besök i lanthandeln hos Sjökvist. I synnerhet de senare som utvecklades från dåligt till ofattbart uselt. Bottennoteringen nås med den sista, "Åsa-Nisse i rekordform" från 1969, där John Elfström bytts ut mot Arne Källerud. I den finns dessutom ingen Klabbarparn, i stället introduceras en ny figur som kallas Sven. Handlingen får rum på ett frimärke: de kör båt, mer båt och ännu mer båt. Någon gång skymtar lite naket helt omotiverat, en annan nyhet i denna jämfört med de tidigare filmerna. Det är väl det.

Med detta vill jag ha sagt att frågan är om det går att göra en ny Åsa-Nisse-film. Ingen skulle idag acceptera sådana filmer, vi har höjt våra krav enormt. "Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult" är en kärleksfull lek med förlagan. Kjell Bergquist är inte någon perfekt Åsa-Nisse, för ung, inte tillräckligt tunn och gnällig. Johan Rabeus är magnifik som Sjökvisten, klart bäst. Michael Segerström är helt ok som Klabbarparn men det blir aldrig någon riktigt kemi mellan de båda huvudpersonerna vilket var drivkraften i de tidigare filmerna.

Man skrattar, men det mesta är lätt glömt. De flesta hade väntat sig mer av Henrik Dorsins medverkan i manusarbetet, men jag tycker nog han gjort vad som går att utvinna av idén att återuppväcka Åsa-Nisse (se Dorsins egna tankar kring projektet i Aftonbladet).

Lite kul när USA invaderar den lilla oljerepubliken, svensk pilsnerfilm går igen i skildringen av överheten i Skånska petroleum och statsministern med tyskklingande namn. Trädgårdstomtarna hos tyska sommargästen som gör Hitlerhälsningar är en annan småkul detalj, och kanske en blinkning till att Åse Nisses skapare Stig Cederholm påstås ha varit nazist, något filmaren Roy Andersson är upprörd över, se Expressen. (Mer om Stig Cederholms nazistförflutna i Fokus och Svd, jag reagerar bland annat över uppgiften att fascisten Per Engdahl höll tal på hans begravning 1980).

I övrigt är det rätt jämtjockt, men som sagt kärleksfullt. Vet inte vad man ska jämföra med: Klart bättre än Göta Kanal, ettan, och väldigt mycket bättre än Göta Kanal 2 och 3. Jag hade inte väntat mig mer.

Tips om Åsa-Nisse: Nya filmen har en Facebook-grupp, Henrik Berggren i DN Kultur, Martin Aagård i Aftonbladet Kultur, läs allt om inspelningarna av de tidigare filmerna i Anders Nordqvists "Åsa-Nisse – Var ligger Knohult?" Norlén & Slottner 2008.
Läs framför allt min vän Martin Kristensons underbara artikel "Knohults värmedöd", en gång publicerad i nyligen avsomnade Kapten Stofil, men fortfarande tillgänglig på tidningen hemsida. Där hittar man även en längre artikel, "Åsa-Nisse och den stora kalibaliken", som är en grundlig introduktion till filmerna och som bland annat försöker reda ut orsaken till deras popularitet och eventuella verklighetsbakgrund.

Sju gånger vanligare att SD-representant hoppar av

2011-02-10T16:00:00.000+01:00

400 ledamöter i kommunfullmäktige runtom i landet har redan lämnat sina platser sedan valet i höstas, rapporterar SR Ekot. En förfärande siffra som säger något om krisen för det demokratiska systemet. Om människor inte engagerar sig och ställer upp fungerar det inte, så är det. Den diskussionen borde vi föra oftare.

Rubrikerna kring detta handlar dock mest om att SD är det parti som toppar statistiken över avhoppade ledamöter (även min rubrik som den uppmärksamme noterat). Det är sju gånger så vanligt att en SD-representant hoppar av. 87 ledamöter, eller 13 procent av samtliga SD-märkta ledamöter, har redan gett upp. SD-väljarna kan tvivla på om de gjorde rätt, fast många röstade säkert av protest. Att just SD har många avhopp är inte så konstigt, de har haft svårt att fylla stolarna även tidigare.

SD är ett relativt ungt parti, med allt vad därtill hör. De har inte haft lokalavdelningar på alla orter där de röstades in. Nu dränerades de lokala organisationerna dessutom på många av de mer drivande som fick plats i riksdagen. Den tredje orsaken är säkert också att det trots att det sker en normalisering av partiet fortfarande är lite skambelagt att vara sverigedemokrat, något som väcker reaktioner och kritik och ett visst mått av obehag.

Frida och Freddie, ett perfekt sätt att starta arbetsdagen

2011-02-10T08:54:00.001+01:00

I min stora spellista på Itunes ligger sedan länge detta klipp från Kobra, "Flow my ashes" är en låt som snickrades ihop på rekordtid av Frida Snell och Freddie Wadling. Ett stående och ibland lite poänglöst inslag under en period av programmet, men det här var nog det mest lyckade försöket. En perfekt start på en arbetsdag.

Freddie Wadling kräver väl ingen närmare presentation. Frida Snell kommer från Kiruna och gav ut skivan "Black Trillium" 2002 som bland annat innehöll "Lucky Day" som hördes i filmen "Känd från TV". På samma skiva finns även den här Smashing Pumpkin-covern. Ser att det finns diskussioner på nätforum om det är en genial omtolkning eller bara sådär, men eftersom jag inte har någon som helst relation till Smashing Pumpkins håller jag självklart, om inte annat av lokalpatriotiska skäl, på Frida. Tydligen började hon plugga och gav mer eller mindre upp musiken, för det finns inga uppföljare, synd. (Senaste gången det blev rejält med sökningar på nätet på hennes namn var 2006 när hon ingick i Melodikrysset!)

Marknaden löser sällan några problem

2011-02-09T10:17:00.002+01:00

I morse kom ännu ett avslöjande av hur det står till med en del av den privata verksamhet som vi betalar med skattemedel. Rapport berättade att privata förskolor får ha kvar sina bidrag, trots att de inte ger barnen tillräckligt med mat, bestraffat barn fysiskt, glömt dem i parker. Granskningen gäller de 10 kommuner som har högst andel privat barnomsorg.

Den som råkat sätta sitt barn i en av värsta privata förskolorna har svårt att få rätt, de kan hålla barnet hemma men har svårt att hitta en annan plats inom barnomsorgen, särskilt i Stockholm där det är långa köer. Valfrihet i Stockholm betyder dessutom oftast privat eller privat, redan när jag fick min dotter för 16 år sedan fanns det inte ett enda kommunalt dagis kvar på vår del av Södermalm i Stockholm.

För några år sedan gjorde Kommunal Stockholm en liknande studie av privat vård, skola och omsorg i Nacka och Täby, två kommuner som ofta framhölls som mönsterkommuner på privatiseringsområdet. Den visade att det letat sig in rent oseriösa bolag i dessa branscher som underlät att betala skatt och pension, bluffade och använde sig av allehanda tricks för att öka sin lönsamhet. Kontrollen var minimal, risken att upptäckas försvinnande liten.

Borgerliga, och tyvärr ofta även socialdemokratiska, politiker har privatiseringar som evangelium, de tror att marknaden löser problemen som den offentliga sektorn inte klarar. Sanningen är att marknaden inte självklart löser någonting. Det finns goda exempel, det är väl bra. Men marknaden måste granskas, beläggas med tydliga krav, det ska vara total insyn i allt som bekostas med skattemedel. Felet är inte undantaget, girigheten är marknadens motor, problemen kan stävjas med politisk styrning och tydliga regler.

Det som gör mig mest, ursäkta uttrycket, förbannad, är också att det är de svagaste som drabbas, våra barn, gamla, senila, sjuka. Människor som ofta inte har makt att klaga.

SD:are greps för fylla, tar time out

2011-02-07T23:21:00.001+01:00

Ingen har väl kunnat undgå att William Petzäll i SD tagit "time out" på grund av en händelse som slutade i polisens fyllecell (se t ex Expressen). Sådant kan förstås hända i alla partier. Det är möjligt att han har allvarliga problem av något slag, det antyds i artiklarna att han tar tabletter (ej närmare preciserat vilken sort).
Frågorna kring detta haglar, SD har lagt ut en kortfattad kommentar på hemsidan, och Parliament Princess Alexandra förklarar bestämt att hon inte tänker fortsätta diskussionen.

De signaler jag får från riksdagen är att även de andra nya riksdagsledamöterna från SD festar en hel del och även använt sina rum i riksdagen på ett sätt som gett klagomål. Det har tidigare skrivits om att de synts mycket kring Stureplan och i nattlivet där. Fast det är väl "verklighetens folk" som flyttar in och försöker ha lite kul (nej dit räknar vi nog inte KD, även om Hägglund gjorde ett tappert försök att leka populist).

Då är jag mer fundersam över att SD:arna tydligen tar mycket livvaktsresurser i anspråk. Om de uppgifter jag fått stämmer har de nästan alltid livvakter. Behövs det? I så fall är det förstås anmärkningsvärt. Får de livvakter fast de inte behöver, och varför i så fall? Tydligen har de inte heller sina namn på dörrarna i riksdagen. Ska det inte vara lika för lika, om de nu röstats in? (Tacksam för mer information kring detta)

Jag har träffat Petzäll några gånger, han har gjort ett lite osäkert intryck. Vi satt i samma debatt i lokalradion i Borås en gång, han fick fusklappar av de andra som kom fram hela tiden under debatten. Sedan satt de med, ett tiotal personer, under hela min föreläsning. Men de begärde bara ordet en gång (inte Petzäll), i övrigt kommenterade de ingenting.

Skruvad dokumentär om antisemitism

2011-02-02T14:44:00.004+01:00

I går sändes "Defamation", en utomordentligt märklig dokumentär i SVT. Helt okommenterat. Att jag upptäckte den beror på att jag tipsades av en person som läst Charlotte Wiberg som skrivit på Facebook och Kommittén mot Antisemitism. Den senare texten rekommenderas den som vill ha mer fakta i målet än vad jag hinner få ner just nu. (Artikel publicerades första gången i Expressen i november 2009 när filmen hade premiär i Malmö.)

Tänk er en Michael Moore-wannabe som släpps loss i ett minerat fält som antisemitism, Förintelsen etc, och som klafasar runt med ungefär samma nonchalans och brist på precision. Tesen, även om den inte drivs helt konsekvent, tycks vara att judarna själva bär skulden för att antisemitismen ständigt påtalas. Egentligen finns den inte. Ledande frågor, riggade scener, övertydliga kontraster (ungdomar äter chips och godis och gråter över svälten i koncentrationslägren). Att filmaren själv är jude är förstås en omständighet som gör detta möjligt.

Ändå ger filmen flera bevis på att antisemitismen visst finns, t ex bland svarta i USA som vill diskutera Sion Vises protokoll, och som visserligen bemöts av lama protester, men ändå, hur tänkte han? En provokatör som Norman G. Finkelstein släpps loss och framstår som än mer skruvad än man kanske anat (som när han springer runt och gormar och gör Hitlerhälsningar i trapphuset). Tänk att Ordfront gav ut hans "Förintelseindustrin" för några år sedan. Vet inte om han genomgått stora förändringar på sistone men här framstår han som en tvättäkta rättshaverist.

Vi undrade här i TV-soffan om man kunnat göra en film av det här slaget om någon annan grupp? Svarta säger att ryktet om rasismen är överdrivet i USA? Romer förnekar att de är förföljda i Östeuropa och tar på sig ansvaret och skulden?

Jag kan gå med på att det finns en olycklig sammanblandning av kritik av Israels regering och antisemitism, och säkert finns enstaka fall av rapporterad antisemitism som inte håller vid en närmare granskning. Känner mig inte helt bekväm med att Auschwitz blivit målet för serieproducerade skolresor. Inte för resorna i sig som säkert oftast genomförs på ett bra sätt, det är själva mängden jag funderar över, varför söker sig inte fler till andra platser?

Men därav följer inte att man kan underkänna hotet, den slutsatsen ter sig obegriplig. Det behöver man inte göra särskilt grundliga efterforskningar för att upptäcka, inte minst är antisemitismen öppen på ett väldigt tydligt sätt i Östeuropa (där filmaren Yoav Shamir för övrigt också klafsade runt en del med samma skygglappar och förutfattade meningar).

Charlotte Wiberg framhåller att filmen möjligen kan förstås utifrån ett Israeliskt perspektiv där man kan se att det finns en alltför stark fokusering på det förflutna. Det var snällt sagt, och visst håller jag med henne i detta. Men för att skapa en sådan debatt behövs en annan filmare, helt klart.

Inte oväntat hyllas "Defamation" av extremhögern, se t ex Realisten.
Filmen finns på SVT Play till den 3 mars.
Notera också att en av dem som uttalar sig i filmen tar avstånd från den i The Guardian.

Serge Gainsbourg och kanariefågeln

2011-02-01T21:37:00.001+01:00

Filmen om Serge Gainsbourg har fått välvillig kritik. Jag tyckte den bitvis var mest konstig. Serge Gainsbourg var i och för sig en märklig person/artist som levde ett liv kantat av rubriker, missbruk, skandaler etc. Men att gestalta honom med en utklädd karikatyr som följer i fotspåren hela tiden, jättekran och gigantisk näsa (anspelning på hans judiska ursprung), blev väl övertydligt. (Se t ex Movizine, som är mer positiva än jag.) Men vissa musiknummer var snygga, och han har onekligen skrivit en hel del bra musik. Som den här ljuva 60-talspärlan. Först i en TV-inspelning från 1969:

Samma låt från en scen i filmen. Lucy Gordon, oerhört porträttlik som Jane Birkin, tog livet av sig strax efter filminspelningen genom att hänga sig i sin lägenhet i Paris. Hon blev 29 år, tragiskt.

Tvångutvisningar av irakier, regeringen skyller ifrån sig

2011-02-01T08:51:00.000+01:00

Har just läst en oerhört upprörande artikeln på Dagens Arena om hur hundratals irakiska asylsökande utvisas av regeringen tillbaks till våldets Irak. Det går chartrade plan var tredje vecka. Kritiken mot detta har varit massiv bland annat från FN:s flyktingorgan UNHCR. Migrationsminister Tobias Billström skyller på reglerna, vilket är en skenmanöver. För det är den sittande regeringen som bär ansvar för att ha skärpt lagarna vilket fått de här dramatiska följderna. (Exakt hur detta gått till får ni läsa Dagens Arena för att få reda på.)

2006 och 2007 fick nästan 90 procent av alla sylsökande irakierna uppehållstillstånd. 2008 sjönk siffran till 34 procent och 2009 var antalet som fick uppehållstillstånd nere i 27 procent.

Inslaget som alla pratar om

2011-01-28T19:37:00.001+01:00

Just nu talar alla jag träffar om Jimmie Åkessons framträdande i "Hard talk" i BBC, se hela intervjun med bättre bild på TV4 Play. Han klarade sig väl hyfsat, även vad gäller engelskan. Från en engelsk utgångspunkt måste SD framstå som nästan löjligt snälla och mesiga, de är ju vana vid British National Party, BNP, som det är klart mer drag på (de är inte längre några kompisar till SD vad jag).

Tycker ändå hon driver på frågorna rätt bra och hon är påläst, en initierad intervju med en grad av tydlighet som jag kunde önska att man såg mer av i Sverige. Inte så mycket nytt, men lite intressant att höra hur han bemöter frågor från en journalist som inte har någon koppling till svensk verklighet. Mest bränner det väl till när intervjun kommer in på synen på islam och kopplingen mellan invandring och brottslighet, vilket flera har påpekat, t ex Expressen. Han tråcklar in sig i resonemang om förbud mot slöjor men ändå tillåta nunnedok, t ex. Men förbud bara i vissa yrken etc, inte överallt, säger Åkesson. Fadäser inom partiet viftas generellt bort som att de inte har koll på alla medlemmar, det håller inte för ett riksdagsparti.

Feministisk film med 100 år på nacken

2011-01-27T21:31:00.000+01:00

Alice Guy Blaché ( född 1873 i Paris, död 1968 i New Jersey) kan ha varit den första kvinnliga filmregissören i världen. Ingen vågar fastslå sådant med säkerhet, men tidig var hon i alla händelser. Även med ljudfilm, hon använde ett system med en särskild slags ljudskiva som synkroniserades med filmen, och färgfilm, handkolorerade bildrutor. Hon prövade många då nya tekniker som dubbelexponeringar, maskningar etc. och var väl inte först med allt, men resultatet är klart njutbart även såhär över 100 år efteråt.

Det var en fröjd att se ett urval av hennes filmer som spelades in Frankrike från slutet av 1800- början av 1900-talet ikväll på Cinemateket. Framför allt för humorn och närvaron i de ofta bara någon minut långa scenerna. Starka kvinnor, barnafödande och veka män är vanliga teman. Som i filmen "Les résultats du féminisme" från 1906, överst. 70 år före "Egalias döttrar" prövar hon temat med när könen byter plats. Kul! Eller en film där en höggravid kvinna går runt och snor godis, sprit och tobak som hon njutningsfullt drar i sig samtidigt som hon följs av en trött betydligt kortare man som drar på en barnvagn. (Tyvärr inleds Youtube-klippet nedan med en okänslig musikvinjett, men håll ut till filmen börjar). Däremot måste jag medge att jag nickade till några gånger under mastodontfilmen "Kristi liv" (också från 1906). 30 minuter, 300 statister, mycket kulisser etc, men man kan ju storyn...

Riksdagsdebatt om våldsam extremism

2011-01-26T09:01:00.000+01:00

Idag klockan nio inleds en riksdagsdebatt om våldsbejakande extremism. Ska bli spännande att se hur det går, man kan följa debatten live bland annat på Svd. Debatten har initierats av Sverigedemokraterna, tre dagar efter självmordsbomben på Bryggargatan skickade SD:s partisekreterare Björn Söder in en begäran om att han ville debattera "våldsbejakande islamistisk extremism". Efter visst övervägande godkände talmannen och gruppledarna detta, men strök ordet islamism i rubriken.

Strykningen är i och för sig relevant. Hittills har Sverige haft betydligt större problem med höger- och vänsterextremistiskt våld. Säpo räknar med att de tre grupperna, höger- och vänsterextremister och våldsamma islamister, är ungefär lika stora. Ingen av grupperna kan sägas hota demokratin. Däremot står de för ett hot mot enskilda individer.

Billström gör en Ringholm

2011-01-25T12:20:00.001+01:00

Tobias Billströms försök att inte svara på frågor om vad han sa på ett möte med den amerikanska ambassadören är värd att bli en klassiker. Har inte sett något så häpnadsväckande absurt på länge. Hur tänkte han? Han måste verkligen vara oerhört nervös, och efter att han sett honom blir man ju fullständigt övertygad om att det som läckt ut stämmer. Eller hur ska man annars tolka det? Regeringen kryper för den främlingsfientliga opinionen, ingen vacker tanke.

Många har förstås påpekat att intervjun är är fullt i klass med Bosse Ringholms försök att kommentera bråket med RRV:s chef Inga-Britt Ahlenius hösten 1999. En hopklippt version av vad han sa (hittar tyvärr inte den fullständiga versionen)

Skickar också med en sammanfattning av historien i Filip och Fredriks "100 höjdare" (det som handlar om Bosse Ringholm ligger först, sedan följer en massa annat). Den innehåller en något mer sammanhållen version av vad Ringholm sa. Becket-klass!

Skratta åt hemmafrufällan

2011-01-23T12:12:00.003+01:00

Vill bara tipsa om en bok som legat här en längre tid, som jag egentligen kunde ha läst från pärm till pärm men som av olika skäl portionerats ut under hösten. "Hemmafru 2.0" av Marina Nilsson (ICA bokförlag) är något så ovanligt som en underhållande, lättläst och samtidigt djupt allvarlig bok om något som jag tror nästan alla kvinnor känner igen. Därtill väl underbyggd med mängder av referenser till forskning och dokumenterad kunskap.

Varför har hemmafrufällan återvänt med cupcakes, surdegsbröd, manglade dukar och pynt samtidigt som kraven i arbetslivet är högre än någonsin? Kvinnors självförverkligande har allt mer flyttat inom hemmet väggar utan att några protester höjts eller debatter förts kring detta.

En perfekt present till alla ni känner som håller på att stupa på grund av de dubbla kravet, perfektion både hemma och i arbetslivet och en vilja att ta ansvar för allt och alla. Egenskaper som försvårar för kvinnor även i arbetslivet, tänker jag. Läs den, diskutera den men framför allt: börja med att skratta år er själva. Det är för eländigt när man tänker efter hur vi håller på. Och det kan inte bara försvaras med att det är roligt och bara handlar om mitt individuella livsval. Tack Lotta Hellman för boklån!

Extra: Kan förresten inte undanhålla er en del av Lottas recension i tidningen Leva, hon formulerar det smartare än jag varför den här boken borde läsas av många:

Hon (Marina Nilsson, min anm.) blandar elegant fyndiga iaktagelser, egna bekännelser med kalla fakta och intervjuer. I början skrattar jag högt åt alla tokigheter vi kvinnor dras in i, tills Nilsson pekar på konsekvenserna så att det isar sig i blodådrorna. En hel generation downshiftande unga kvinnor som hellre pysslar hemma än sliter i ett tufft arbetsliv, kommer att sluta fattiga som kyrkråttor när pensionskuvertet sprättas upp och sluträkningen är ett faktum. Då gäller det att den heltidsarbetande mannen är kvar och delar med sig av sina penningar. För man ska inte låta sig bedras av Hollywoodfruar, Mamas och husmorsromantik. ”It´s all about the money” som Nilsson krasst konstaterar. Beska sanningar, men aptitligt serverade i denna bok som jag hoppas blir obligatorisk läsning på gymnasieskolan. ”Hemmafru 2.0” innehåller tankar man bör vara bekant med innan man helt hänger sitt liv åt att baka cupcakes.

Se även Marina Nilssons blogg, köp t ex på Adlibris.

Kramkalas i riksdagen med alla utom SD

2011-01-21T12:29:00.001+01:00

Partiledardebatten blev en märklig tillställning med avtackning av två partiledare, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand, och en handfull till som sitter löst, Göran Hägglund, Maud Olofsson och Lars Ohly. Det var kramar och presentutdelning, och Jan Björklund dristade sig till att säga att om Mona Sahlin framfört samma åsikter tidigare som hon gör nu hade han gärna röstat på henne. Jag tycker inte hon ska se det som en komplimang.

Fredrik Reinfeldt verkade avslagen och föga stridslysten, hela tillställningen var rätt tam. Den enda som inte fick vara med i kramklubben var Jimmie Åkesson. Inte för att han inte hade velat det, han försökte med några inviter till Reinfeldt men fick nobben.

Att alla partier framstår som likadana och lika mycket kompisar är ett stort problem i relation till Sverigedemokraterna. Gårdagens debatt var ett nästan löjligt tydligt exempel på hur etablissemanget inte bör tackla ett högerpopulistiskt parti. Det ger SD möjlighet att spela ut det vanliga kortet med elitens sammansvärjning mot folket, där SD, i det här fallet Jimmie, blir den ende som försvarar de vanliga väljarna. I går framstod politiken mer än någonsin som en klubb för inbördes beundran. Hade föredragit att de bokat personalmatsalen och gullat med varandra och återvänt till partiledardebatten för att göra sitt jobb: presentera politiken och polemisera mot de andra.

En ljusglimt i det politiska mörkret är dock Lena Sommerstad som är en av få som pratar politik just nu i Socialdemokraterna. Hennes debattinlägg i Expressen häromdagen var en lysande polemik med alla de som tror att marknaden löser alla problem.

Se även: Marteus i Expressen, Svd vars artiklar om slumvärdar väckte intresse i debatten, Aftonbladet,

Syndikalisterna ger sig inte i Berns-frågan

2011-01-19T14:53:00.002+01:00

"Svenska PEN stöder Berns kränkningar av yttrandefriheten" skriver syndikalisterna, SAC, på sin hemsida. En grov överdrift, och egentligen rätt kränkande med tanke på vad PEN arbetar med och vilka förhållanden som råder runt om i världen för den som försöker säga sin mening i tal och skrift

Blockaden mot Berns har pågått i snart ett år, och det verkar inte som om syndikalisterna tänker ge sig. Men PEN hamnade i en svårlöst situation när syndikalisterna ifrågasatte att utdelningen av det Bernspris, för bästa Stockholmsskildrare, som organisationen delar ut varje år verkligen ska delas ut på Berns. Frågan engagerade PEN:s medlemmar, men på olika sätt. Vissa vill markera mot Berns, andra tycker snararare att det är SAC som är problemet.

Svenska PEN:s ordförande Ola Larsmo bestämde sig därför, rätt eller fel, för att PEN måste ta en "time out" och utreda frågan om de papperslösa på Berns med anledning av att syndikalisterna reagerat över det så kallade Berns-priset. Jag har suttit med i gruppen som arbetat med detta (de andra är Lars Ilshammar och Mustafa Can). Vi var helt överens om det allvarliga i att det förekommer exploatering av papperslösa på svenska arbetsplatser, och att anklagelser av det här slaget är värda att ta på allvar. Men vi kunde också konstatera att inte ens SAC hävdar att det för närvarande finns några papperslösa på Berns, möjligen tidigare när Berns anlitade ett numera nedlagt bemanningsföretag. Men inte ens det är ställt utom all tvivel.

Nu handlar ju SAC:s kritik mot Berns egentligen inte om förekomsten av papperslösa, även om detta gjorts till ett nummer i medierna. Att SAC inledde en blockad som pågått i snart ett år beror på att de ställt krav på att Berns ska anställa ett antal städare som blev utan jobb i samband med att ett senare anlitat bemanningsföretag sade upp folk.

Rent juridiskt är fallet solklart, Berns har inget ansvar alls. Ändå anställdes två av de sju städarna, de som arbetat längst. Berns har möjligen ändå ett moraliskt ansvar att kompensera för brister hos underleverantörer, men även detta är en svår fråga för PEN att blanda sig i.

Svenska PEN har bestämt sig för att det som pågår på Berns är en arbetsrättslig konflikt. Någon annan tolkning är svår att göra. Arbetsrättsliga konflikter som oenigheter om löner, anställningar etc, hur viktiga de än må vara, ligger trots allt inte inom ramen för PEN:s arbetsområde som är att försvara yttrandefriheten och skydda och hjälpa kollegor världen över som råkar ut för förföljelser och svårigheter i sitt yrke.

Medierna fortsätter att tjata om nazismen och SD

2011-01-17T08:43:00.000+01:00

Det har varit mycket om SD i medierna senaste veckan i samband med att det gått 100 dagar sedan valet. Aftonbladet har haft en artikelserie med många artiklar som till stor del handlat om, håll i er, partiets nazistiska bakgrund (se t ex om mannen som utpekas som partiets stora donator, Lars Erik Aldin, insatser som torde spela rätt liten roll idag med tanke på det gigantiska partistödet). Vi vet alla att det fanns nazister i SD, tror ingen missat det. Men hjälper det att upprepa det gång på gång? SD fortsätter att öka, 7,0 i den här opinionsmätningen och har sett ännu något högre siffror på andra håll.

Jag har länge hävdat att det måste vara bättre att inte fokusera på att SD ÄR fel utan att SD HAR fel. Människor är bekymrade över saker som händer, terrorism, oro i världen, krympande resurser till offentlig sektor etc. SD säger sig ha lösningen och pekar ut vad som ska göras, klart att folk lyssnar även om de är helt bort i skogen med hur de räknar på budgetar etc. Där ska vi börja, tycker jag. Slå hål på argumenten, visa på alternativ.

Ekots lördagsintervju lyckas inte oväntat bättre med att försöka ringa in partiets åsikter. Man inser under lyssningen att Jimmie Åkesson vuxit in i rollen som ofta intervjuad partiledare. Han slinter sällan på tungan,
formulerar sig väl, men samtidigt blir det även väldigt tydligt var partiet står (se även Svd).

Åkesson får även frågor om partiets förflutna, och hävdar helt korrekt att det är frågor han inte alls duckar för utan tvärtom tvingas svara på hela tiden. Partiet hade en naiv syn på vilka som skulle få gå med t ex i demonstrationer, säger han. Men dagens parti är annorlunda, hävdar han.

Det fanns inte en självklar distinktion mellan den sverigevänliga socialkonservativa nationalism som vi företräder idag och där den öppna svenskheten är en central del och andra mer etniskt orienterade strömningar som jag har väldigt svårt med.

Dessa rader gick nog många som lyssnade förbi men är centrala för hur partiets toppar tänker. Men Ekot borrade effektivt ner i hur SD ser på olika nationaliteter och religioner och visade hur den "öppna svenskheten" inte är särskilt öppen trots allt. SD:s politik vore förödande för Sverige, det är det relevanta. Historien är intressant, i ett historiskt perspektiv som Jimmie Åkesson så riktigt påpekade. Men inte nödvändigtvis just här och nu.

Se även SVT:s nyhetsdokumentär om de första hundra dagarna på SVT Play.

Musikens makt och Zarah Leander

2011-01-14T10:46:00.003+01:00

Jag vidhåller, efter att ha sett flertalet av Zarah Leanders tyska filmer, att hon inte var någon vidare skådespelare. Hennes rykte som gudomligt vacker är också svårt att ta till sig. Men det beror kanske på att jag växte upp när en rätt överårig, småslirig, hest skrattande och hysteriskt spretande Zarah var ett vanligt inslag i TV-sofforna. Självklart såg hon bättre ut när hon var yngre, vem gör inte det? Men hennes gudomlighet byggdes upp av UFA:s skickliga marknadsförare som såg till att hon kläddes som en drottning och ljussattes för att hennes anletsdrag skulle komma bäst till sin rätt. De tog av hennes glasögonen vilket gav henne en sömnig lätt skelögd blick som ansågs attraktiv (hon fick en ständig ledsagare som gjorde att hon inte snubblade).

Av en kaxig Karl Gerhard-primadonna med stora fötter och basröst skapade de "Die Leander", den mystiska valkyrian från Nord. Kvinnoidealet hämtade de väl delvis från Greta Garbo och Marlene Dietrich, två stjärnor som förlorats till Hollywood. Men "Die Leander" blev kraftfullare i sin framtoning.

Men sjunga kunde Zarah förstås, och med en röst som är omisskännligt hennes och ingen annans. Igår såg vi Die Grosse Liebe på filmklubben Fenix. Många fnissade över den emellanåt rätt töntiga handlingen. Men de tystnade under sångnumren. Särskilt mäktigt är det under den sista sången "Ich weiss es wird einmal ein Wunder Geschehn" som arbetar sig upp till något verkligt pampigt. Nazistpropagandan blir sällan mer effektiv. Det är inte framfusigt och vulgärt utan bara starkt, vackert och lite mångtydigt. En sång som manar till kamp och framtidstro, vilket väl inte var så lätt då kan man tänka (ok, 1942 hade väl kriget ännu inte börjat gå riktigt utför för Tyskland).

Här är en längre version av sången än den som finns på den DVD som jag köpte från German Warfilms. Vet inte varför de klippt, man missar helt älvorna i bakgrunden, som enligt dokumentären Hitlers kvinnor delvis bestod av SS-män eftersom det blev för obalanserat att matcha Zarah med kvinnor som oftast är betydligt mindre än den resliga Zarah. Men här syns de.

När vi ändå håller på visar jag även en nyare version av samma låt (1983) framförd av Nina Hagen som jag tycker på ett underbart sätt parodierar och hyllar Zarah på samma gång.

Goebbels lade sig i Zarah Leanders filminspelningar

2011-01-05T21:30:00.002+01:00

Har just fått chansen att visa en film på filmklubben Fenix i Filmstaden i Råsund. Valet föll på "Die Grosse Liebe" med Zarah Leander från 1942. Har länge varit nyfiken på hennes filmkarriär men det har varit svårt att hitta annat än enstaka filmer. "Habanera", en annan film från de tyska åren, finns på Amazon. Men den är uppriktigt sagt inte särskilt intressant. Desto gladare blev jag när jag hittade German War Films som säljer flera andra av hennes filmer med engelsk textremsa. Hittade dessutom en DVD med utdrag ur flera filmer med de bästa sångnumren på Ginza . (Fenix är bara öppet för inbjudna medlemmar).

Här är texten i min inbjudan:

Die Grosse Liebe / Ett möte i natten (1942)

Zarah Leanders filmkarriär i Tyskland är omdiskuterad, men filmerna visas inte särskilt ofta. ”Die Grosse Liebe” blev Zarah Leanders näst sista film för det tyska filmbolaget UFA. Den hade premiär 1942 och anses som den största kassasuccén för tysk film över huvud taget under krigsåren. Totalt ska 28 miljoner ha sett den.

Bakom kulisserna under filminspelningen växte Zarah Leanders obehag, berättar hon i sina enligt kritikerna väl tillrättalagda memoarer (”Zarah Leanders minnen”, 1972). Från 1942 var propagandaminister Joseph Goebbels även formellt (inte bara i praktiken som tidigare) enväldig i det numera förstatligade filmbolaget. Han lade sig i mer och mer, även i detaljer kring filminspelningarna.

Handlingen med den stilige flygofficeren som inleder en kärlekshistoria med den danska revysångerskan Hanna Holberg bygger på det klassiska temat med starka känslor som göds av avbrutna möten och plötsliga avsked, orsaken är förstås det pågående kriget. Det är svårt att inte läsa in regimens önskan att motivera tyska kvinnor att stå bakom sina män som tvingades ut i strid. I den meningen tjänade förstås ”Die Grosse Liebe” sitt syfte som propagandafilm för nazismen, även om det saknas uttalade politiska budskap.

Filmen förändrades en hel del under inspelningens gång, bland annat ändrades slutet efter att tyskarna inlett sitt angrepp på Sovjetunionen i juni 1941 (Operation Barbarossa). Den ursprungliga manusförfattaren kände till slut knappt igen sin historia. Förändringarna gjorde också filmen dubbelt så dyr som planerat.

Som i alla Zarah Leanders filmer spelar musiken en viktig roll. Den mest kända blev utan tvekan ”Ich weiß, es wird einmal ein Wunder gescheh'n” som finns med ganska sent i handlingen. Textförfattaren Bruno Balz skrev den under tiden som han satt i isoleringscell, han fängslades två gånger av Gestapo under Nazi-tiden på grund av sin homosexualitet. Själv hävdade han senare att det var kompositören Michael Jary och Zarah Leanders förtjänst att han inte hamnade i koncentrationsläger. Deras uttryckliga önskan att han skulle skriva musik för ”Die Grosse Liebe” ska ha bevekat makthavarna.

Regissör: Rolf Hansen

Procent: Walter Bolz för UFA (Universum Film AG)

Manus: Peter Groll och Rolf Hansen efter en idé av Alexander Lernet-Holenia

I rollerna bland andra: Zarah Leander och Victor Staal

Musik: Michael Jary, Franz Weihmayr

100 minuter, språk tyska, textad till engelska

Hela Ulla Billquists karriär låg under julgranen

2010-12-29T00:17:00.002+01:00

Bland mina julklappar i år fanns bland annat en skivbox med samtliga inspelningar som getts ut av Ulla Billquist. Boxen har nyligen getts ut av Vax Records och Lasse Zachrisson som tidigare även gjort en fin dokumentär om Alice Babs: "Naturröstens hemlighet". Med boxen följde en liten läsvärd bok som förutom information om inspelningarna innehåller en del ny information om Ulla Billquists liv och karriär. Det som väckt mest uppmärksamhet är att Lasse Zachrisson presenterar en ny version av bakgrunden till hennes självmord.

Enligt Lasse Zachrisson hade hon tänkt ta sitt liv tillsammans med den kvinna som hon älskade. Men kvinnan fullföljde inte utan gick därifrån. Ulla Billquist ansåg inte att det behövdes något avskedsbrev, själva bilden av två kvinnor som gemensamt valt döden skulle räcka. Nu när Ulla Billquist låg kvar ensam blev hennes död ett mysterium vilket satte fart på spekulationerna. Spekuleras har det gjort länge, möjligen var det Ulla Billquists öde som inspirerade Hasse Ekman till filmen "Flicka med hyacinter" (finns numera att köpa som DVD, Studio S Entertainment). Men den här förklaringen har aldrig tidigare offentliggjorts. Källan är bland annat en väninna till Ulla Billquists partner.

Jag känner att jag vill veta mer, man blir nyfiken på vilka miljöer hon umgicks i och hur det var att leva som hemligt lesbisk på den tiden. I väntan på mer biografiska data njuter jag av musiken, har en platta förut men här finns förstås massor att upptäcka. Hon har något svalt, distanserat och lite melankoliskt i sin röst som känns spännande trots ibland banala texter och melodier. Men arrangemangen och framförandet är en njutning som nästan alltid på sådana här gamla schlagerinspelningar. Intressant att läsa om att hon började som skådespelare, vilket förstås som Lasse Zachrisson påpekar, spelat en viktig roll för hennes sätt att presentera texterna. Egentligen drömde hon om att sjunga visor, vilket nog inte gjort henne lika folkkär.

God fortsättning på julen och gott nytt år

2010-12-25T23:42:00.001+01:00

Har missat att önska god jul här på bloggen, men bjuder i stället på ett nyårsfyrverkeri i form av Carmen Miranda i högform. Det har varit ett intensivt år. Sverigedemokraterna gick kraftigt framåt och kom in i riksdagen, i Malmö härjade en ny person som sköt mot invandrare och som av medierna döptes till "den nye Lasermannen".

Två likheter med 1991: Då Ny demokrati i riksdagen och den ursprungliga Lasermannen. I övrigt har det förstås hänt mycket. Bland annat har vi blivit mer positiva till invandring, vilket det inte talas så mycket om. SD:s framgångar handlar rätt mycket om ett missnöje med politiken och de andra partierna.

Numera är det islam och terrorhotet som diskuteras ständigt i rasistiska och främlingsfientliga sammanhang. Detta påmindes vi om nu i julhelgen med gripanden av terrormisstänkta i Nederländerna. Men vi får inte glömma att terror finns i alla former, höger som vänster, kristen likväl som muslimsk, eller judisk eller faktiskt var helst människor utvecklas i en fanatisk riktning.

I övrigt, om jag ska avsluta denna tämligen anspråkslösa betraktelse, så undrar jag vad som händer med Socialdemokraterna. Hittills känns det som om det enda som märkts utåt är maktspel. Var är den politiska viljan och visionerna? Människor som brinner för något? Om de inte snart börjar visa sig och tala är det risk för att partiet rasar ännu många procentenheter.

Säpo: 200 extrema islamister i Sverige

2010-12-16T13:14:00.001+01:00

Säpos kartläggning av extrem islamism kommer lägligt i efterdyningarna av det trots allt (tack och lov) ganska misslyckade terrordådet i Stockholms city. Det lär finnas cirka 200 extrema islamister i Sverige, de är utspridda över landet och de bedöms ha i varierande grad kapacitet att begå brott både i Sverige och utanför landets gränser. Men bedömningen är ändå att det rör sig om en ganska begränsad krets som inte ökar. Man kan jämföra, det är min egen slutsats, med högerextremister som är betydligt fler.

Politiska brott begås av många olika skäl, det finns förklaringar på olika nivåer, det individuella spelar förstås en stor roll. Men samtidigt attraheras ju människor till olika idéer och miljöer beroende på sin bakgrund och sina erfarenheter. En ung vit man och någon som har rötter i ett muslimskt land bjuds inte in i samma kretsar och det får konsekvenser för deras radikalisering. Med anledning av kommentarer på mitt förra inlägg vill jag igen betona: Det här handlar inte om islams utbredning i världen, det handlar om en krets islamister som ses som extrema även i den muslimska världen.

Många av de som Säpo kartlagt är uppvuxna i Sverige, det är lätt att se likheter med de terrordåd som skett i t ex London där gärningsmännen var väl integrerade och uppvuxna i Storbritannien. Eller läs Ian Burumas bok "Murder in Amsterdam" om den man som dödade filmaren Theo van Gogh som hade en liknande bakgrund, drack alkohol, anlände till och med till brottsplatsen på cykel som en riktig holländare. Men mötet med vissa kretsar i ursprungsländerna verkar också ha varit avgörande för deras utveckling, även för självmordsbombaren i Stockholm. Allt fler verkar resa utomlands för träningsläger, något som tidigare uppmärksammats.

Rapporten har redan väckt en del kritik, se t ex Svensson som tycker den är tunn. Webbutsändningen från presskonferensen finns på regeringen.se. Reinfeldts kommentarer hittar ni på Rapport.

SD:s kommentar: "Vad var det vi sa?"

2010-12-14T09:01:00.001+01:00

Är det nu man får säga "vad var det jag sa"? #äntligen

Så twittrar Jimmy Åkessons sekreterare Alexandra Brunell. (Märkligt förresten att han på Berlusconi-vis värvat en snygg Stureplanstjej vars politiska erfarenhet verkar vara lika med 0).

Mött av kritik för detta som väl de flesta tycker makalöst okänsliga uttalande kom hon senare med ett förtydligande på sin blogg Parliament Princess (där man för övrigt kan följa henne på shoppingturer, ansiktsbehandlingar etc):
"Och till er som inte förstod; varför skrev jag #äntligen? Vi är nog alla överens om att det oftast är skönt att kunna säga 'vad var det jag sa'. Men att jag kunde säga det vid just detta tillfälle, efter kvällens terrordåd, var så typiskt och tragiskt – därav min sarkasm.”

SD:s Dragan Klaric beklagar att man ger sig på en "okunnig tjej". Men hon är inte ensam i partiet. Riksledamoten William Petzäll twittrade också på lördagskvällen "jag hatar att säga det, men vad var det vi sade?". (se Svd)

Så jag tror man ska tänka att SD agerar precis som säkert många av oss befarade, partiet snabbar sig på att skuldbelägga alla muslimer för en enskild desperat människas dåd. Partisekreterare Björn Söder uttrycker sig inte likadant men andemeningen är ändå densamma (se Svd). Såhär skriver han på Facebook:

”Ytterst ansvarig för det som hänt är de sju andra riksdagsparterna, som rullat ut röda mattan för islams och muslimska fundamentalisters framväxt i Sverige”.

Svenska Dagbladet påminner också om att det var Björn Söder som två dagar före valet varnade för att Sverige kan hamna i något som liknar den islamistiska revolutionen i Iran 1979.
”Det är inte nödvändigtvis så att vi alla måste bli muslimer, men att vi alla ska lyda under sharia”, förklarade Söder då (se t ex GP).

Prinsen överger Folkpartiet

2010-12-09T10:06:00.000+01:00

Micke "Prinsen" Trolin lämnar Folkpartiet i protest mot "kravliberalismen". Det skriver han själv idag på Svd Brännpunkt:

Folkpartiet är inte längre det socialliberala drivhus det varit i hundra år, utan ett parti där kravretoriken härskar nästan oinskränkt. De forna deklarationerna till värn för den lilla människan i det ”glömda Sverige”, har ersatts av främlingsfientlig populism och spekulationer om möjliga väljarströmmar. Sveriges invandrare blev kravliberalismens första offer. Därmed svek partiet den viktigaste av de liberala kärnvärdena: jämlikheten. Den utan vilken vare sig frihet eller broderskap kan existera.

Håller helt med, och tycker det är bra att någon i partiet faktiskt tar avstånd från denna rätt uppenbara utveckling. Min relation till Micke Prinsen har väl hittills inskränkt sig till att dansa till hans eminenta dänga "Man kan ragga brudar utan sprit" som han gjorde för IOTG-NTO. Så det är inte utan att man undrar som en annan Sunkit-besökare sa: vem ska nu skriva låtar åt Folkpartiet?

Moderater kräver hårdare tag med romerna

2010-12-08T10:27:00.000+01:00

Moderater i Malmö tycker man ska sluta dalta med romer (se Sydsvenskan), och nämner romska kulturcenter som exempel. John Roslund, vice ordförande i Fosie stadsdelsfullmäktige, ångrar nu sitt uttalande, och det kan han ju göra. Men bara det att han använde ordet zigenare och det sätt han talade om dem gör att det är svårt att göra en reträtt med hedern i behåll.

John Roslund var inte ensam, i ett yttrande skrev samtliga moderata ledamöter i Fosie stadsdelsfullmäktige:

"Zigenare är långt ifrån den enda grupp som genom världshistorien blivit förföljd. (...) Vi i den moderata gruppen i Fosie menar att man måste börja ställa krav på zigenarna liksom vi gör på alla andra människor i Sverige. (...) Vi måste sluta dalta med denna folkgrupp".

SD satsar på toppen, men vad händer i botten?

2010-12-07T10:40:00.003+01:00

I helgen höll Sverigedemokraterna sin kommunkonferens i Älvsjö. Var själv i Västernorrland, bland annat för organisationen "5 i 12". För er som inte vet: Varje år den 5 december hålls manifestationer på olika håll i landet, framför allt i ursprungsorten Härnösand där bortåt 200 personer samlades på torget trots 17 graders kyla. Det är svårt att inte bli berörd över ett sådant engagemang. Hade hur som helst svårt att följa hur det gick för SD, men jag har kikat lite efteråt och konstaterar att det inte verkar ha hänt så mycket.

Till muntrationerna hörde väl Björn Söder som mötte sig själv i framtiden (hur han såg ut framgår av bilden på denna sida) då SD är en verklig maktfaktor i svensk politik (dream on...). Medierna fäste sig mest vid att Ian Wachtmeister var där (se t ex Rapport). Han ska ha kritiserat att SD är så avogt inställda till arbetskraftsinvandring, det är lätt att glömma men Ny demokrati var ett nyliberalt parti som vände sig mot invandringen främst av ekonomiska skäl. SD:s främsta motiv, även om det talas mindre om det av förklarliga skäl, är värnande av folkstammen. Det finns alltså en mer rastisk underton i partiets politik även om den döljs bakom ifrågasättande av kulturer och religioner. Eller kulturrasistisk om man så vill.

Intressant nog är Bert Karlsson, Ians gamle vapendragare, inte alls inne på samma linje. Han tänker inte hjälpa SD, säger han i Expressen, och betonar att vi bör vara glada att vi har invandrare som ställer upp och utför jobb som svenskar inte vill ha. SD:s politik anser han att moderateran redan genomfört (!).

Bakom den lugna fasad som visades upp i Älvsjö jäser det, som vanligt ska man väl säga, i partiet. Expressen/Kvällsposten har gått igenom några av de mest infekterade striderna för tillfället. Tänker inte referera något, ni får läsa själva. Men en reflektion: SD:s yttersta mål har varit att hamna i riksdagen och när det nu verkade möjligt tog man fram alla de starkaste korten och placerade dessa i Stockholm. Man kan undra om det var så smart. Med tanke på de konflikter som alltid finns i partiet mellan centrum och periferi och en växande partiorganisation med många nya mandat i kommunerna hade det väl varit klokare att låta någon stark profil arbeta inåt, i partiet.

Frågan är vad som händer om de ofta skakiga och nya representanterna i kommunerna får klara sig helt på egen hand. Ger de upp? Många stolar gapade tomma redan efter förra valet och fler blev det under mandatperioden. Även i årets val fick SD mandat på många ställen där de inte hade några namn på listorna. Men det finns ju också en överhängande risk att det dyker upp personer som drar iväg i helt andra riktning och använder SD som en plattform för mer extrema åsikter eller helt egna politiska projekt. Redan finns ett antal politiska vildar. Det ska bli intressant att se om SD både klarar av att sitta i riksdagen och hålla ihop partiet.

Se även: Aftonbladet skriver att Åkesson tycker att SD redan sätter agendan i invandringsdebatten, tyvärr ligger det väl något i det,

SD:are i Malmö utnyttjar polska byggjobbare

2010-12-05T00:01:00.000+01:00

Byggföretaget Remont Puts ger polska byggjobbare 80 kronor i timmen mot 160 för svenska, de är förbjudna att gå med i facket och får ingen sjukersättning om de blir sjuka. Den polske byggjobbare som Svenska Dagbladet har pratat med fick sparken omgående när han blev sjuk. Därför pratar han nu med pressen om vilka förhållanden som rådde. (Se även E24)

Ägare för firman är Esse Rosander som sitter som nämndeman för SD i Malmö, och han försvarar diskrimineringen av polacker trots att de utför ett lika kvalificerat arbete som svenskar på samma arbetsplats.

Det är min firma, jag sköter den hur jag vill. De skriver på villkoren frivilligt. Passar det inte får de söka jobb någon annanstans.

Man kan ju fundera över vad detta säger om sverigedemokraternas syn på arbetsmarknadspolitik.

Förbud mot heltäckande slöja en dålig idé

2010-12-02T23:06:00.000+01:00

Så körs de då ytterligare ett varv på diskussionerna kring förbud för heltäckande slöja vid utbildningar. Overkill, var en kommentar jag såg. 100 personer lär bära det totalt i landet. Erik Ullenhag är inte främmande för att ändra så väl diskrimineringslagen som skollagen och högskoleförordningen för att få igenom ett förbud. Vet inte om jag missförstått ordet liberal, men antar att det är han som gjort det. Folkpartiets syn på integrationsfrågor fortsätter att vara ett sorgligt kapitel.

Nej, jag tycker inte heller det verkar någon bra idé att ha barnskötare som inte visar ansiktet. Barn måste kunna tolka vuxnas ansiktsuttryck. Men lösningen ligger inte i att stifta lagar som är så specifika och omfattar så få. Det finns redan ett förbud mot att skyla ansiktet och ha maskering vid demonstrationer, vet inte hur ofta det används och jag är inte säkert på att det heller behövs. Slöjförbud blir bara ännu lag som stiftas av opportunistiska skäl för att sätta åt vissa grupper. Likhet inför lagen betyder i så fall förbud för alla att skyla ansiktet, av alla skäl vi kan komma på, om vi nu tycker det behövs. Alla eller ingen.

Av samma skäl tycker jag den skola som förbjöd killarna att ha keps men låter tjejerna har slöja gör fel. Är det en sådan katastrof att ha keps, en gammal lärarkäpphäst vars bäst-före-datum är passerat. Fokusera på något viktigare.

Jag tror ju snarare att man ska styra så lite som möjligt och hantera problemen som uppstår i en praktisk kontext. Tjejen med niqab som det handlade om i det fall som DO tittat på fick inte praktikplats och kunde därmed inte avsluta sin utbildning. Jag utesluter inte att någon annan hade kommit på att niqab är rätt opraktiskt i lekparken under utbildningstiden. Jag gissar att det förekommer att elever nekas praktikplats av andra skäl för att de bedöms olämpliga som förebilder, kan tänka mig att det är betydligt vanligare än att de avvisas på grund av heltäckande slöjor Men det kan väl få vara upp till den enskilda föreståndare som anställer att avgöra, när det fungerar och när det inte gör det. Det kanske finns tjejer som kan tänka sig att inte ha detta obekväma klädesplagg ibland, t ex. Varför stänga dörren för möjligheten att föra en dialog?

Se: Svenska Dagbladet, Aftonbladets ledarsida, DN.s ledarsida, mer Svd, Sveriges Radio om kritik mot DO:s långa utredningstid, Nyheter 24

Silivas pappa och nazismen

2010-11-28T21:31:00.000+01:00

Idag visade TV4:s Kalla fakta första delen av två om Drottning Silvias familj och nazismen. Reportrarna Mats Deland och Fredrik Quistbergh har granskat fadern Walther Sommerlath och hittat dokument som visar att han bland annat tog över företag av judar som inte längre fick äga sådana. Fabriken blev under Walther Sommerlaths ledning en del av den tyska krigsindustrin.

Vi är nog många som känt till både Kungens och Drottningens familjebakgrund och alla rykten om hur deras föräldrar haft anknytning till Nazi-regimen i Tyskland. Det har ju dessutom förekommit en del uppgifter tidigare i medierna kring detta. I Kungens fall handlar det bland annat om hans mor Sibyllas "tyskvänlighet" och framför allt hans morfar Karl Edvard av Sachsen Coburg som bidrog till att nazifiera det tyska Röda korset som han var ordförande för. Samt i viss mån Kungens far Gustaf Adolf som dog 1947 i en olycka (ska t ex ha prenumererat på en nazistisk tidskrift). Det kan tyckas upprörande, och i en tid när kungligheter är högvilt dras allt möjligt upp.

Jag har alltid tänkt att man inte kan anklaga vare sig Kungen eller Drottningen för vad deras föräldrar hade för sig. Därför har jag inte gått vidare på de ganska vaga uppgifter som jag själv haft att tillgå (och jag är verkligen republikan om nu någon undrar, min känsla för kungahuset är obefintlig, konstig konstruktion som gärna får avskaffas vad mig anbelangar). Siliva föddes 1943 och var således 2 år när andra världskriget tog slut. Förmodligen visste inte ens hennes äldre bröder särskilt mycket om vad deras far hade för sig, det framgår för övrigt av intervjun med brodern i reportaget. Men en intressant och förfärlig historia är det förstås, även om jag tycker man hade kunnat dämpa sig lite vad gäller utfallen mot Siliva.

SD tänker fel om svenskheten

2010-11-26T08:00:00.004+01:00

Jag har skrivit en krönika om svenskhet i nya numret av ABF Fönstret (finns under rubriken Opinion i vänsterspalten). Texten innehåller bland annat följande resonemang:

SD vill göra det enkelt. Det är det inte. SD säger att om vi, svenskar (vilka vi nu är), stoppar de andra, utlänningarna, får vi råd med allt och lite till. Underförstått att svenskar alltid skapar plus och invandrare minus i budgeten. Vore det så enkelt vore det en barnlek att vara nationalekonom...

Anders Högström åtalas för skyltstölden

2010-11-25T16:09:00.001+01:00

Anders Högström, tidigare ledare för Nationalsocialistisk Front, NSF, senare avhoppare och synlig i Exit, har nu åtalats i Polen för stölden av skylten vid entrén till koncentrationslägret Auschwitz. Det uppger nyhetsbyrån AP som citeras av Sveriges Radio/Ekonyheterna.

Brokig flora av böcker om Cornelis - en guide

2010-11-25T09:22:00.002+01:00

Intresset för Cornelis som väcks av filmen lär väl resultera i att fler söker upp de böcker som skrivits om honom. De flesta börjar förhoppningsvis med "Ett bluesliv" av Klas Gustafsson. Men Klas Gustafsson är långtifrån den ende som försökt sig på att skriva om Cornelis. Det har kommit en hel hög böcker vid det här laget, och jag tänkte att jag nog hade läst alla. Det har jag inte, visar det sig.

Oscar Hedlunds "Cornelis" (Albert Bonniers förlag 2000) är tjock till formatet men ändå förunderligt tunn. Han har träffat alla, redovisar intervjuer som bitvis är riktigt intressanta. Han har också fördelen av att vara väl förtrogen med miljöer, människor och tiden. Men han har saknat en redaktör som hjälpt honom strukturera manuset. Det blir alldeles för mycket upprepningar och omtagningar.

Bengt Sändhs "Cornelis i mitt minne" (Big Bok 2007) är raka motsatsen, en oerhört ansspråkslös bok om ett antal tillfällen då de båda trubadurerna mötts. En del gränsar, trots att författaren borde vara förstahandsvittne, till rena anekdoter (finns t ex en historia där jag kände en av de inblandade och har en annan version). Småkul men inte omistligt. Ett liknande förhållningssätt har Rolf Friberg som skrivit inte mindre än två böcker om Cornelis "Medborgare!: vänbok om Cornelis Vreeswijk" (1996) och "Polarn Cornelis" från 2005 (båda på Lindelöws bokförlag). Har inte läst någon av dessa men beskrivningarna på Adlibris visar att det verkar handla mycket om författarens egen personliga relation till föremålet.

Ordfront magasin gjorde ett väldigt bra temanummer om Cornelis 1997 som gav ut som pocket i samband med att förlaget gav ut Cornelis skriftliga produktion 2000 i tre band. Innehåller bland annat en intervju med Tom Alandh som gjorde dokumentären om Cornelis.

Slutligen kommer nu osannolikt produktive Kalle Lindh med en bok där han analyserar några av Cornelis låttexter. "Hej bröder lyssna nu till min historia! : Personligt om Cornelis sångvärld" (Roos & Tegner november 2010).

Ett till Cornelistips: Nöjesguidens litteraturansvarige (!) Isabelle Ståhl kommer ut som en Cornelishatare och utlöser bloggstorm, mest för att hon misstar en text av Bengt Sändh för en av Cornelis.

Tacka vet jag Tom Alandh

2010-11-24T22:47:00.001+01:00

Långfilmen om Cornelis var trots låga förväntningar en besvikelse. Snyggt foto, fina miljöer och mycket tidskänsla. Med en för all del porträttlik Hank von Helvete som inte kan framföra ens den enklaste replik så att det låter naturligt. Faktum är att även mer rutinerade skådisar i filmen inte gör några vidare insatser. Synd. Resultatet är en samling vackra tablåer utan sammanhang varvat med Cornelis underbara sånger som i regel framförs av honom själv. När Hans-Erik Dyvik sjunger (och det får han tack och lov inte göra mer än någon enstaka gång) låter det inget vidare.

Nej då får man ut betydligt mer av Tom Alandhs utmärkta dokumentär som jag sett om några gånger. Den finns dess värre inte på SVT Play, men går att köpa på en del ställen på nätet, bland annat här. (Själv har jag kvar en gammal egeninspelad VHS.) Sedan bör man förstås läsa Klas Gustafsson fantastiska biografi "Ett bluesliv", ett måste för alla som upptäcker eller återupptäcker Cornelis i samband med filmen (Klas Gustafssons egen hemsida).

Vänsterextremist dömd för misshandel av SD:are

2010-11-24T10:04:00.002+01:00

Förlåt ett visst dröjsmål, men i början av månaden avkunnandes en dom som är värd att uppmärksamma. Då dömdes nämligen en 22-åring som misshandlade SD:s förre kanslichef och pressekreterare Martin Kinnunen vid Gullmarsplan i juni 2009. Brottet bedömdes som grov misshandel och 22-åringen dömdes till 1 år och 2 månaders fängelse. Tidigare har några unga kvinnor dömts för misshandeln av hans sambo vid samma tillfälle. Det var en unik dom, det är ytterst sällan som någon döms för den här typen av brott (se mitt tidigare blogginlägg om detta). Att nu även en av gärningsmännen som angrep Kinnunen har dömts känns tillfredställande.
Överfallet mot sambon fanns registrerat på en övervakningskamera, det gjorde att polisen ganska snabbt kunde identifiera kvinnorna. (Se DN, domen fastslogs av hovrätt - se Nytt24, filmen är utlagd på YouTube.) Men de två mörkklädda män som misshandlade Martin Kinnunen, samtidigt som de skrek "nazistsvin", hamnade utanför kamerans räckvidd och det krävdes en indiciekedja och pusslande med övervakningsbilder även från andra platser för att identifiera den ena.

Efter brottet valde Martin Kinnunen att hoppa av sitt arbete som presschef (se DN) och flytta till Tyskland (se Nyheter24). Det har länge ryktats om att han är en av de SD-politiker som ligger bakom bloggen Politiskt inkorrekt som också kommenterat denna händelse (och som väjer att sätta ut namnen på de dömda). Efter domen mot sambon debatterade Martin Kinnunen i Expressen om att den här typen av brott borde straffas hårdare.

Ytterligare ett efterspel: En av de dömda kvinnorna som var aktiv i Revolutionära fronten blev efter domen sparkad från sin plats på sjuksköterskeutbildningen vid Göteborgs universitet, trots att flera andra våldsdömda fick gå kvar, se GP.

För övrigt får ni gärna kommentera

2010-11-21T20:00:00.001+01:00

Diskussionerna kring en eventuell svartlistning av min ringa person har också spårat över i en debatt kring min påstådda ovilja att ta in kommentarer på bloggen. Robsten försöker på sin blogg dels att utöka listan över oss svartlistade med ytterligare ett antal namn, dels att ge mig en känga för att jag stängt av min kommentarsfunktion.

Det är sant att jag stängde av kommentarerna helt en tid, därefter införde jag en möjlighet att kommentera om man loggade in sig. Sedan en tid kan man faktiskt kommentera precis som förut, vilket få upptäckt.

Orsaken till att stoppade kommentarerna var att de blev för arbetskrävande att administrera, jag hade extremt mycket att göra och behövde arbetsro. Problemen gällde inte i första hand SD:are och högerextremister utan framför allt vänsterextremister av olika schatteringar som har en tröttsam vana att organisera sig i rent kampanjartade förföljelser av personer som de inte gillar. Jag tar mig friheten att avgöra vad som publiceras, och det underlättar även för de som läser bloggen som inte heller har tid med en massa strunt. Jag har ingenting emot att diskutera med människor som tycker annorlunda, men 70 nästan likalydande och bitvis rent kränkande inlägg tillför ingenting.

Anmärkningsvärt nog har inte antalet besökare på bloggen minskat. Tidvis, när jag inte skriver så mycket, går självklart antalet besökare ner. Men skriver jag har jag minst lika många läsare som förr vilket bevisar det som jag trott: det är en minoritet som tycker att det är viktigt att kommentera och läsa andras kommentarer.

Nej, svartlistad är jag inte

2010-11-21T13:53:00.000+01:00

Det florerar rykten om att jag skulle vara svartlistad av SD, men vad jag förstår är detta klart överdrivet. Uppgiften nämndes i en intervju i Nyheterna Stockholm/TV4 med Robert Stenkvist i SD som inte ens var säker på mitt namn (Anna-Lotta Lodenius!) trots att han endast kunde komma på två journalister han ogillar (den andra är Lena Sundström). Det har tydligen förekommit vissa diskussioner om svartlistning av journalister inom SD Stockholm. Men det rör sig om rekommendationer, inte påbud.

På senare år har ingen inom Sverigedemokraterna någonsin tackat nej till en intervju. Jag behandlar sverigedemokrater som alla andra, den som vill får kolla sina citat, jag berättar öppet vad jag använder uttalanden och information till etc. Ber någon mig att inte skriva så låter jag oftast bli (vilket hänt ett antal gånger). Undantaget skulle väl vara om det som sägs har ett oerhört stort allmänintresse. Jag har ingen känsla av att det finns något utbrett missnöje med det som jag skriver om partiet. Inte mer än det gör med medierna i allmänhet i alla fall.

Skulle det bli så att jag svartlistas av SD säger det mer om SD än om mig. Om ett parti i Sveriges riksdag säger nej till att tala med vissa journalister visar det tydligt vilken inställning partiet har till demokrati och yttrandefrihet. Jag tror SD:s ledning inser det och slår en signal till Robert Stenkvist om de inte redan gjort det.

Se även: Robert Stenkvists kommentarer efter inslaget finns på Dissidenten Stenkvist, Tommy Hansson anser att jag är "snäppet mer seriös än Sundström", vet inte om jag ska vara stolt över det?, Lena Sundström kommenterar detta i en kort (mycket kort skulle jag säga)i en intervju som också sänts i TV4 Stockholm, Politiskt inkorrekt länkar till TV4-inslaget och har fått ett femtiotal kommentarer på detta.

Missnöjda män valde SD

2010-11-16T00:04:00.002+01:00

Jag har skrivit en krönika i Akademikerförbundets tidning Akademikern som just lagts ut på nätet. Där skriver jag bland annat:

Ord som besvikelser, revansch, missnöje smyger sig lätt in i en text om SD:s väljare. Framför allt är de missnöjda med politiken och politikerna, både Socialdemokraterna och de borgerliga partierna också anses ha svikit sina ideal. Så mycket att de inte ens bryr sig särskilt mycket om ifall SD gör bra ifrån sig eller inte. Tomma stolar, mötesskolk etc. må uppröra andra, men sällan SD:s egna väljare som ser systemet som korrupt och som inte förväntar sig annat än att ha röstat fram representanter som ”rör om i grytan” och därför lätt blir mobbade av etablissemanget.

De åsikter som SD för fram idag är vanliga inom stora delar av befolkningen. Grundinställningen är att det är majoritetssamhället som ska sätta villkoren, och sedan får minoriteterna rätta sig efter detta. Normen är den klassiska kristna svenska kärnfamiljen, allt annat är avvikande. En i grunden darwinistisk tanke, må den starkaste överleva.

Ingen hemspråksundervisning, inga instegsjobb för att slussa in bland annat arbetslösa invandrare i yrkeslivet, överhuvudtaget inga åtgärder för att minska segregering och diskriminering, som skulle kunna undanröja en del av de problem i form av hög arbetslöshet, utslagning osv. som partiet kritiserar. Vad är väl främlingsfientlighet mot svenskfientlighet, frågar SD:s representanter och menar då varje gång en person av svenskt ursprung attackeras av en person av utländskt ursprung oavsett motiv och situation. Någon sådan gemensam avsikt att förinta svenskheten bland invandrare finns självklart inte, främlingsfientligheten däremot är en realitet.
/.../
Det är ett väl känt faktum att lågutbildade män är förlorare i en högteknologisk tid när det inte längre finns någon självklar stolthet i att vara en person vars främsta företräden är att kunna arbeta med kroppen och händerna. Flickor flyttar lättare och har ofta högre betyg, medan männen oftare stannar hemma, grämer sig över utvecklingen och röstar på SD. De senaste valen har SD och även ND fått många röster på yrkesförberedande program i undersökningen Ungt val som genomförts på svenska skolor.

Resten kan ni läsa här.

Knappast troligt att det blir Margot

2010-11-15T09:05:00.004+01:00

Att Mona Sahlin avgår var kanske väntat och nödvändigt. Tänkte inte orda mer om det. Däremot undrar jag över varför Margot Wallströms namn fortfarande hamnar så högt på listorna över tänkbara nya partiledare. Dels har hon sagt många gånger vid det här laget att hon inte vill, och på ett sätt som uppenbart visar att hon inte säger nej men menar ja utan faktiskt inte alls har lust. Men framför allt har jag svårt att se att hon är lösningen på några av de problem som socialdemokratin står inför.

Tänk efter: Margot Wallström har alltid tvekat och satsat halvhjärtat när det handlat om svensk inrikespolitik. Minns hur hon satte sitt ministerkontor i Karlstad, hoppade av för att arbeta för Stenbeck, plötsligt drog till Sri Lanka etc. Har träffat henne ett antal gånger som journalist och osäkerhet och vankelmod har präglat även dessa möten. Känsligt har hon återkommit och känt sig felciterad på precis allt (Expressen, då var hon konsumentminister bl a), floppar intervjuer p g a migrän (tydligen ett återkommande problem, tvivlar inte på att det är utomordentligt plågsamt). Gömt sig bakom medarbetare och varit oanträffbar även när det handlat om att tala direkt till LO:s kvinnor i deras egen tidning.

Margot har inte varit hemma på många år, och hon trivs av allt att döma med det livet hon har i exil. Att komma hem som någon slags frälsare för att rädda den svenska socialdemokratin är ett självmordsuppdrag som kan trasa hennes goda renommé på ingen tid. Det inser hon säkert.

Rumphuggen rapport om politiskt våld

2010-11-10T10:17:00.010+01:00

Sveriges Kommuner och Landsting har nu släppt en rapport om politiskt våld som är resultatet av något som jag arbetade mycket med i våras. Avsikten var att samla ihop de erfarenheter som finns i kommunerna och att försöka täcka in våld från olika grupper som både höger- och vänsterextremister, islamister etc.

Rapporten som presenteras är på 40 sidor och känns rumphuggen. Jag står som en av de personer som bidragit med intervjuer, vilket inte är hela sanningen. En förklaring är på sin plats. Samtliga personer som nämns i sammanhanget fick i uppdrag att göra genomarbetade studier av flera kommuner/regioner. I mitt fall handlade det om Jönköping, Karlskrona, Region Värmland, Övre Eiker i Norge och Berlin. Jag skrev ett långt manus där jag gick igenom historik, vad som gjorts och utfallet av detta. Det samma gjorde övriga deltagare i projektet.

Av skäl som fortfarande framstår som oklara har SKL valt att slakta detta gedigna arbete (nu talar jag förstås i egen sak men jag har läst alla bidrag varav flera är mycket intressanta) till den föreliggande skriften som presenterades i går. Den måste ha skyndats fram, de inbjudna som skulle debattera innehållet blev uppringda bara några dagar innan. Vi som varit med och skrivit fick en skriftlig inbjudan dagen innan (och åtminstone vi som hört ryktas om att rapporten var på gång och hört av oss fick samma inbjudan per mail i fredags). Märkligt och obegripligt.

Det trista är att ett gediget försök att bygga en erfarenhetsbank som kommunerna kan ha användning av nu slaktas på det här viset. Varje kommun som drabbas av våld med politiska och religiösa inslag tvingas uppfinna hjulet på nytt. Det var det som var orsaken till rapporten. Så vitt jag vet kommer den inte heller att följas upp med kurser och utbildningar vilket förstås varit ett sätt att föra ut den kunskap som finns. Jag anar att det finns ett spel bakom som handlar om interna problem och relationerna mellan SKL och departementet, rapporten beställdes av Nyamko Sabuni som ju fått andra uppgifter i den nya regeringen. Men oavsett orsak är jag besviken på att viktiga frågor slarvas bort på det här sättet.

Negativa attityder till romer i svenska skolor

2010-11-10T09:33:00.006+01:00

Levande historia har presenterat ännu en så kallad "Intoleransrapport" som bland annat försöker fånga in svenska elevers inställning till olika grupper i samhället. Den visar inte oväntat att fördomsfulla attityder är vanligare bland manliga elever och att det finns ett starkt samband mellan attityder, vilken utbildning föräldrarna har och vilket program eleverna går på. Elever från arbetarhem som går på yrkesförberedande utbildningar framstår som betydligt mer intoleranta. Det här förefaller alltså att vara en klassfråga.

Man kan förstås fundera på om det handlar om att "knäcka koden", att elever på teoretiska program kanske förstår vad de förväntas att svara i högre grad. Men resultatet avspeglar också hur det brukar se ut i väljarundersökningarna när man granskar vilka som röstat på högerpopulistiska partier. Det fanns en klar övervikt för lågutbildade män ur arbetarklassen bland de som röstade på SD i valet 2006 (SOM-undersökningen).

Mer ur Levande historias undersökning: Mer än hälften hade en positiv inställning till homosexuella. Andelen positivt inställda har ökat kraftigt sedan senaste mätningen. Däremot har endast en fjärdedel en positiv inställning till romer, den siffran ligger klart lägre än för andra grupper. En knapp femtedel hade uttryckt en negativ inställning till så väl invandrare som muslimer, judar och homosexuella.

En kanske kontroversiell tanke: Kan vi verkligen kräva att människor att är positivt inställda till vare sig homosexuella eller romer? Det räcker väl om människor, i det här fallet elever, anser att de är likvärdiga och har samma rättigheter. Jag gillar inte riktigt ordet tolerans, jag tycker respekt är ett bättre ord i sammanhanget. Vi kommer alltid att ha sympatier och antipatier mot enskilda individer ur olika grupper. En del lockas att utveckla sådana känslor till gruppfördomar och det är olyckligt. Men det viktiga är vad vi gör med våra uppfattningar, om vi låter dessa leda till våld, diskriminering och särbehandling eller om vi anser att människor har rätt att vara olika. Att helt eliminera människors gruppfördomar är nog en utopi.

I en fråga uppmanas eleverna att gradera sin inställning till människor från en rad länder eller folkgrupper. De förväntas alltså ha en bestämd uppfattning om medborgarna i dessa länder eller dessa folk. Är inte det att tvinga fram vissa svar? Känns som jag alltid hackar på sådana här undersökningar, och eftersom många produceras av Levande historia blir de måltavlan för mycket av min kritik.

Eleverna ska också gradera om de håller med om olika påståenden som "judarna har för stort inflytande i världen idag" och "att HIV och AIDS drabbar så många homosexuella män är nog naturens straff för ett perverst levnadssätt". Jag hävdar att ytterst få elever ens tänkt tanken att det skulle ligga någon sanning i sådana påståenden, men genom att de ställs inför en sådan färdigformulerad åsikt är det nog fler som överväger att det ligger något i detta.

Jag förstår problemet med att ställa frågor som ger relevanta svar, den här undersökningen är väldigt mycket bättre än de som genomfördes i starten av Levande historia (till exempel den som visade att många elever inte var säkra på Förintelsen och som senare visade sig ha blivit feltolkad). Öppnare frågeställningar hade kanske gett andra svar. Men djupintervjuer där eleverna formulerar sina egna åsikter är betydligt dyrare och svårare att bearbeta.

Skavlan gullar med norska högerpopulister

2010-11-08T22:15:00.011+01:00

Ett svårslaget rekord i grenen gulla med högerpopulister tar Skavlan som släppte loss Carl I Hagen med hustru i senaste programmet. Jag kom in en bit in i programmet och undrade vem kvinnan med det konstiga håret som lade sig i samtalen hela tiden var. Någon okänd norsk skådis? Reagerade över att Eva Dahlgren såg väldigt beklämd ut, och när jag förstod vem som satt där var det inte utan att jag förstod henne - Carl I Hagen var inte i bild så mycket i denna sekvens. (Man kan förstås också undra varför hon satt hon där över huvud taget och till och med drogs in i samtalen med Hagen.)

Högerpopulister är alltid värst på håll. Norrmännen har alltid påstått att Fremskrittspartiet inte går att jämföra med andra högerpopulister utan är något annat mycket ofarligare. En liknande inställning verkar Skavlan ha. Danskarna har också accepterat Dansk Folkeparti så mycket att de flesta av de andra partierna tagit över delar av åsikterna i flyktings- och invandringsfrågan. Jag måste erkänna att jag har svårt att se de stora skillnaderna mellan dessa partier. Sverigedemokraterna spelar ungefär i samma division numera. Den största skillnaden mellan partierna är att SD har ett mer extremt förflutet och mindre makt och inflytande.

Men lite intressant var det ändå att höra hur paret Hagen lever numera. De bor mycket i Spanien, utan att se sig som något invandringsproblem eftersom de blir väl mottagna (tur för dem) och betalar för sig (finns ju invandrare i Norge som gör också, Hagen får ostört hävda att invandrare generellt är utsugare). En obehaglig känsla infinner sig: är det såhär medierna kommer att behandla SD snart? Jag tror visserligen, precis som Hagen, att högerpopulister växer när de behandlas som spetälska. Men den här formen av distanslösa samtal måste vara ännu värre.

En närmast total tystnad i medierna om programmet, den enda kommentaren jag hittar är Nils Schwartz i Expressen,

Positiv särbehandling av konfirmerade, föreslår SD

2010-10-29T10:15:00.006+02:00

Växjö stift borde satsa på att fixa bostäder till konfirmerade studenter. Ett piggt förslag på särbehandling från Sverigedemokaternas representant Anker Iskov Christensen som lagt en motion i stiftfullmäktige (se Barometern).

Responsen när förslaget lades fram var inte direkt överväldigande:
Hela motionen är ju fullständigt huvudlös. Den är ju ett sätt att vulgarisera hela kyrkans uppdrag. /.../Vad skulle bli nästa steg, ska vi dela ut trisslotter till dem som tar nattvarden, sa t ex Birgitta Axelsson Edström (V), ersättare i stiftsstyrelsen, som hänvisade skämtsamt till Galenskaparnas sång:
Jag vill ha en synt farsan, jag vill ha en synt, när jag konfirmerar mig.

SD:s skuggbudget utan större överraskningar

2010-10-27T21:24:00.004+02:00

Sverigedemokraterna har lagt sin skuggbudget. Partiet vill satsa 17 miljarder mer än regeringen. Det är möjligt om Sverige minskar invandringen med 90 procent och skära hårt i biståndet, anser SD. Orealistiskt, var finansminister Anders Borgs kommentar.

Har inte hunnit gå igenom alla detaljer men mycket känns igen från den skuggbudget som tidigare lades fram under förvalsperioden (se SVT Nyhetsinslag på YouTube, SD:s egen film från samma tillfälle). SD har som vanligt orealistiska föreställningar om vad saker kostar och en oförmåga att förstå att det även finns intäkter när människor flyttar till Sverige från andra länder.

Intressant är att en av de största och mest kostnadskrävande satsningarna som SD säger sig vilja genomföra handlar om att höja taket i A-kassan, en tydlig flirt med arbetarväljarna. Dessutom vill SD sänka skatten för pensionärerna och höja ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 90 procent. Stötande, för att nämna två av de saker man skulle kunna ta upp, är förslagen att sänka straffmyndighetsåldern till 12 år och att bygga ut fängelserna för att hålla livstidsfångar inspärrade livet ut.

Mer om SD och skuggbudgeten: Svd, Expressen, DN, Pontus Mattsson i radions Studio Ett och Aftonbladet.

Ännu en bok om SD, hur många behövs?

2010-10-27T08:23:00.007+02:00

Idag kommer ytterligare en bok om Sverigedemokraterna, "Svensk,svenskare..." av Annika Hamrud och Elisabeth Qvarford (Optimal förlag). Tydligen en reportagebok, känns som vi läst rätt många reportage om SD vid det här laget, men jag ska ge den chansen. Svenska Dagbladet uppmärksammar floden av böcker om SD och ställer frågor om nödvändigheten av så många böcker och vilka som läser dessa. De listar böcker som kommit ut under 2010, men bilden visar även min och Mats Wingborgs "Slaget om svenskheten" från 2009 och till och med min och Stieg Larssons "Extremhögern" som kom redan 1991 (!).

Samma fråga ställde Quick Response redan i september, och då fick alla vi författare svara på frågor kring våra böcker (mina svar finns här).

I Svd:s artikel efterlyser Jimmie Åkesson böcker som granskar SD:s politik. Då glömmer han vår som gör just det. Såhär svarade jag till Quick Response:

- Vi, Mats Wingborg och jag, konstaterade att det redan fanns böcker som granskade Sverigedemokraternas historia och lyfte fram mer eller mindre graverande omständigheter kring partiets representanter, men att inte så mycket fanns att läsa om de sakfrågor som SD för fram. Vi resonerade att det viktigaste just nu är att bemöta SD politiskt, den tid då vi bara kan markera ut partiet är förbi.

Dessutom för SD fram åsikter som delas av betydligt fler än de som faktiskt går och röstar på partiet. Deras uppfattningar behöver också bemötas. Egentligen hade vi tänkt oss en mer kortfattad handledning, men ju längre projektet fortskred ju tydligare blev det för oss att det ofta inte fungerar att bara leverera klyschor till svar utan att man också måste ge en alternativ verklighetsbeskrivning och ta fram fakta kring hur det verkligen förhåller sig som en motvikt till SD:s argument.

Svenskar allt mer positiva till invandrare

2010-10-22T15:46:00.003+02:00

För den som letar efter källan kommer här en länk till debattinlägg i DN där man berättar att SOM-undersökningen, respekterad, bred, kompetent, källa, visar att svenskarna blir allt mer tolerant inställa till invandringen.

Det är alltså inte enkelt. SD i riksdagen, mer positiva tankar kring invandrarna. Går det ihop? Ja eftersom 5,7 procent röstade på SD, resten röstade på andra partier. Dessutom tror jag inte främlingsfientligheten är det enda skälet att rösta på SD. Man ska inte förakta kritiken av det etablerade, protesten, som ligger i att välja ett sådant parti.

Jag skriver om nya lasermannen på Newsmill

2010-10-22T10:56:00.001+02:00

Jag har skrivit en artikel om en eventuell ny laserman på Newsmill.

"Lasermannen" i Malmö i Nyhetsmorgon

2010-10-21T11:31:00.006+02:00

TV4:s Nyhetsmorgon tog upp diskussionen om en eventuell ny "Lasermannen" i Malmö i morgonens program och letade paralleller till det som hände i början av 1990-talet. Jag var gäst, och förut om att jag börjar varje mening med "ja asså" (måste sluta med det) fick jag väl sagt att det alltid finns en risk att störda personer fångar upp stämningar i samhället och att detta i olyckliga fall kan drabba vissa grupper i samhället. Men att det också finns stora skillnader om vi jämför med början av 90-talet. Då hade vi rekordstora grupper av asylsökande på grund av kriget på Balkan, mängder av attentat mot flyktingförläggningar och nazistiska grupper som var synliga på gatorna. Samtidigt som vi fick in Ny demokrati i riksdagen. Allt det som vi kan läsa om i Gellert Tamas bok "Lasermannen".

Idag är det inte lika tydligt att det rör sig om en slags våg av främlingshat. Tvärtom är det ju så att svenskarna blir allt mer positiva till invandring och flyktingmottagande. Det kan tyckas motsägelsefullt med tanke på att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Men man får inte glömma att det bara var 5,7 procent som röstade på SD. Jag håller inte riktigt med Gellert Tamas i DN som pratar om en uppiskad stämning som riktas mot invandrare. Jag känner nog, som även Gellert antyder, att vi lärde oss något av det som hände då, när Ny demokrati agerade. Det finns anledning till oro, men också en större medvetenhet om vilka krafter som man utmanar när man går främlingsfientliga krafter till mötes.

Se även: En genomgång i Svd av alla skottlossningar som varit det senaste året i Malmö, det är förfärande många men de flesta kan kopplas till strider i den "undre världen" (som det brukar heta), AB och Expressen som bl a rapporterar att en gärningsman även söks i de högerextremistiska kretsarna.

Ny laserman i Malmö?

2010-10-20T20:43:00.005+02:00

Man hoppas ju att polisen har fel när de misstänker en ensam gärningsman, typ "Lasermannen", bakom 10-15 skottlossningar där invandrare varit måltavlan, (Se AB, flera artiklar, även TV). Sambandet mellan dåden verkar inte helt klar, i några fall förekommer samma vapen, ofta har personerna beskjutits i ryggen, ingen röd tråd, vilket möjligen är den röda råden säger polisen kryptiskt (rimligen med hänvisning just till Lasermannen).

Rikskrim har kopplats in och tydligen har man involverat vissa personer som även deltog i utredningen av "Lasermannens" brott. Ser att flera redan börjat spekulera i likheter med 1991, då fanns Ny demokrati, nu finns Sverigedemokraterna (se t ex Gellert Tamas som skrev boken om "Lasermannen" på SVT). Då spreds främlingsfientliga stämningar, så även nu (och för det mesta tycks det mig, där har jag svårt att se att det skulle finnas en speciell situation just nu). Men visst vore det förfärligt om det vore som polisen misstänker att det rör sig om en ensam störd person som fångat upp rasistiska stämningar och omvandlat dessa till ett personligt korståg?

SD-are får toppost i Trelleborg

2010-10-18T10:33:00.005+02:00

Sverigedemokraterna erbjuds en post som oppositionsborgarråd i Trelleborg, skriver Sydsvenskan och Trelleborgs Allehanda. Det finns i princip tre block: den regerande Alliansen, Socialdemokraterna och SD i Trelleborgs kommunfullmäktige. SD blev redan i valet 2006 kommunens tredje största parti och gick framåt något i höstens val i röster räknat (vilket däremot inte gav fler mandat).

Bakom beslutet finns en kritik av Socialdemokraterna som Alliansen menar inte företrätt den samlade oppositionen. I stället ska arvodet för oppositionsborgarråden fördelas efter antal röster mellan S och SD, S har 17 och SD 7 mandat.

SD har länge försökt få in en fot i nämnderna i Trelleborg. Jag är inte förvånad över att partiet nu släpps in, och inte heller att det sker i just Skåne. Vi kommer antagligen att få se fler exempel. Tidigare när inviter till samarbete och försök att ge SD insyn och inflytande diskuterats i Skånska kommuner har de lokala politikerna fått tillrättavisningar från högre ort i sina respektive partier. Frågan är vad som sker nu, om läget är ett annat när SD även sitter i riksdagen?

Enligt SD Trelleborgs lokala hemsida var en av de sista förslagen som lades fram före valet ett krav på mångkulturellt bokslut i kommunen (något som tidigare lyfta på andra håll och som även SD vill få till stånd på riksnivå). Dessutom hittar jag en entusiastisk hyllning till ett tal av nederländske populistpolitikern Geert Wilders (under rubriken "Varning klicka ej här" får man ta del av hela talet och kommentarer om att innehållet ger "kalla kårar").

Mångkulturen misslyckad, anser Merkel

2010-10-18T10:02:00.004+02:00

Nästa politiska ledare som "tar bladet från munnen" i invandringsfrågan i hopp om att vinna tillbaks väljare som kan tänka sig att rösta på högerpopulister är Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Hennes uttalanden om att det mångkulturella samhället är misslyckat och att invandringen drar ner det sociala systemet väcker reaktioner i många svenska medier (se t ex Sydsvenskan, SVT, och Expressen).

– I början av 60-talet kallade vi hit utländska arbetare och nu lever de i vårt land. Vi trodde inte att de skulle stanna, men så blev fallet.
– Vårt försök att bygga ett mångkulturellt samhälle där vi kan leva tillsammans och uppskatta varandra, har misslyckats totalt.

Tyskland är anmärkningsvärt nog ett av få länder i Europa som inte har ett högerpopulistiskt parti i parlamentet. Men de främlingsfientliga stämningarna växer enligt flera undersökningar. Tankesmedjan Friedrich Ebert-stiftelsen visar i en ny undersökning att över 35 procent vill sända tillbaka invandrarna i ett läge där det är hög arbetslöshet (som nu). Mer än en tredjedel av de drygt 2 400 tillfrågade ansåg dessutom att Tyskland ”överfylls av utlänningar” och fler än en av tio tyckte att lösningen är en ”Führer” som kan styra landet ”med fast hand”.

Min tyska är lite för dåligt för att jag ska kunna dissekera hur frågorna ställts i den här undersökningen, men att svaren ser ut på det här sättet gör mig ytterligt obehaglig till mods.

Vellinges store man avgår

2010-10-15T19:40:00.007+02:00

En epok är över, Vellinges "grand old man" Göran Holm, tidigare kommunfullmäktiges ordförande och moderat, avgår efter 42 år i politiken varav 24 som kommunalråd (se Dagens Samhälle, Sydsvenskan och Sydnytt).

I många år har Vellinge varit moderaternas starkaste fäste i landet, mycket på grund av Göran Holms person som gett partiet betydligt högre röstsiffror lokalt än i riksdagsvalet. Förra valet 2006 var Vellinge den enda kommunen i Skåne som inte Sverigedemokraterna fick representation i. Kanske för att moderaterna i Vellinge varit så duktiga att hålla emot när det gäller flyktingmottagandet att väljarna inte inte tyckt att det behövt en opposition i form av SD. Men i det senaste valet backade moderaterna och SD kom in.

Göran Holm trappade ner sin tjänst till 30 procent efter valet 2006 och har kallat sig borgmästare fram tills nu. Att han nu avgår uppges bero på kritik mot hans höga ersättningar och pension.

Bilden visar ett julkort som Göran Holm skickade 2005 till politiker och medarbetare och som väckte visst rabalder, mannen i blått ska föreställa Göran Holm själv. Holm hävdade själv att det motivet var ett försök att väcka debatt i jämställdhetsfrågan.

Framgångar för Jörg Haiders gamla parti

2010-10-13T10:43:00.004+02:00

Det blev stora framgångar för Jörg Haiders gamla parti Freiheitspartei Österreich i lokalvalen i Österrikes huvudstad Wien. FPÖ gick från 15 procent i förra valet till hela 27 procent vilket betyder att det blev andra största parti. (Se SR Ekot)Valresultatet betyder att Socialdemokraterna förlorade sin majoritet.

En stor del av framgångarna tillskrivs nye partiledaren Heinz-Christian Straches som anses ha axlat Haiders mantel väl efter Haiders död i en bilolycka för 2 år sedan.

FPÖ är ett parti som har som slagord "Mer mod för vårt wienerblod" och som gav bort dataspel där målet är att skjuta på moskéer, minareter och böneutropare. Ann-Charlotte Marteus gissar att finanskrisen bär en del av skulden för högerpopulisternas framgångar.

Jag tror att man också måste titta på hur arbetarpartierna tappat i trovärdighet i takt med att de dragits mot höger och släppt mycket av de tidigare ambitionerna att jämna ut klassklyftor och försvara välfärdsstaten. Den enda faktor som forskarna hittat som verkar ofelbart leda till framgångar för högerpopulister är ju när partierna grupperar ihop sig på mitten och låter likadant. Är det inte just det som hänt i Sverige med moderaterna som det "nya arbetarpartiet"? Det kan inte vara lätt för väljarna att orientera sig.

Högerpopulister är ju vänster i välfärdsfrågor (fast vill fördela välfärden till den egna befolkningen) och höger i värdefrågor (auktoritära och moraliska). Den mixen tilltalar inte minst män ur arbetarklassen som är rädda för jämställdhet, homosexualitet och för att invandrarna tar jobben.

Minkfarmer läggs ner efter attackerna

2010-10-13T00:09:00.006+02:00

Efter de senaste attackerna på minkfarmer på det småländska höglandet tänker tydligen hälften av ägarna lägga ner verksamheten. (Se TV4 Nyhetskanalen och Skånska Dagbladet) Jag utesluter inte att det finns många anledningar att kritisera pälsdjursuppfödning. Men att våldet segrar över de vanliga demokratiska beslutsvägarna är stötande. En minkfarmare som uttalar sig i Nyheter.24 talar om att han är utsatt för hets mot folkgrupp och anser att denna lagstiftning borde gälla även honom, inte bara invandrargrupper. Han talar om att hans yrkeskår har en slags terroriststämpel på sig.

Det här påminner om hur pälsaffärerna nästan försvunnit. Säkert delvis för att de ägdes av äldre personer som gick i pension och för att intresset för att köpa och äga en päls minskat (på grund av modet men också för att många är medvetna om djurens lidande). Men många som drev pälsbutiker har också gett upp för att de känt sig hotade och trakasserade.

Det har funnits en politiskt vilja att förbjuda minkuppfödning, Miljöpartiet har t ex drivit frågan. Men efter valet 2006 har regeringen motsatt sig sådana lagändringar. Pälsdjursuppfödarna tycker kritiken är orättfärdig och talar om "hög djurvälfärd med lugna, harmoniska och friska minkar" (se Hela Gotland).

Så framtiden ser ljus ut, bara vi slapp den kriminalitet som systematiskt riktas mot oss och politisk populism och godtycklighet utan förankring i verkligheten.

Vem som har rätt måste utredas, vi kan inte överlåta åt militanta aktivister att avgöra om vi ska ha uppfödning av minkar eller inte.

Djurens Befrielsefront har tagit på sig inte bara de senaste minkutsläppen utan även flera tidigare just i Småland (se t ex Finnveden.nu, Radio Jönköping 1, SR Jönköping 2 och SR Jönköping 3). DBF har skrivit på en amerikansk djurrättshemsida att aktionen gjordes inför den förestående slakten av minkar på landets svenska farmer. Gruppen har tagit på sig utsläpp av närmare 25 000 djur på senaste tiden.

Fortfarande är 10 000 djur på fri fot och de är förmodligen fortfarande vid liv (enligt Finnveden.nu).

Frågan om att släppa ut minskar väcker starka känslor och debatteras på många håll, se t ex:
Gefle Dagblads ledarsida anser att debatten förstör det demokratiska samtalet. Kritiken mot pälsdjursuppfödarna leder ingen stans, men det är ändå fel att släppa ut djuren skriver Expressens ledarsida. Läsarreaktioner på utsläppen av minkar i Svd. "Låt inte aktivisterna sätta dagordningen", skriver Borås Tidnings ledarsida. "Oacceptabelt", anser även Laholms tidning.

Åkesson i folkdräkt, inte mitt fel säger Ian

2010-10-05T20:15:00.004+02:00

Tro't den som vill. Det är inte Ian Wachtmeister som hittat på att Jimmie Åkesson skulle komma i folkdräkt till riksdagens öppnande, hävdar han (se Realtid.se).

Visserligen har Ian Wachtmeister gått ut med att han gett en del råd till Jimmie Åkesson i valrörelsen, och en del kommer kanske ihåg att hans partikollega Harriet Colliander kom till riksdagens öppnande i folkdräkt i början på 1990-talet när Ny demokrati var aktuellt. Men det är en ren slump, säger Ian Wachtmeister.

Jag har ingenting emot folkdräkt, har burit Värmlandsdräkten flera gånger när jag arbetade på Skansens julmarknad. Men visst är det ändå lite påklistrat, man har ju inte direkt någon känsla för att SD annars vurmar särskilt mycket för folkmusik, gamla klädedräkter etc. Känns lite som en show off, nu ska ni få se...

För den som till äventyrs missat hur det såg ut finns en stor bild på SD närstående Fria Tider och utan överrock med flickvän i Sverigedräkt i Svd.

Det ska väl också nämnas, vilket är viktigare, att SD lämnade Storkyrkan när biskop Eva Brunne började tala om främlingsfientlighet och rasism. Enligt Åkesson berodde det på att biskopen nämnde demonstrationerna som varit mot att SD sitter i riksdagen där deltagarna, enligt honom själv, ropat att han borde utvisas. Men andra tolkade hans avmarsch som en protest mot det som sades i kyrkan, vilket förstås ligger nära till hands.

Eva Brunne sa bl a (enligt Svd):
Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du ska inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund — att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld — det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

SD blir sannolikt ett stödparti till regeringen

2010-10-04T23:16:00.002+02:00

Så är det klart att Sverigedemokraterna röstade ja till Alliansens förslag till talman i riksdagen, Per Westerberg. Inte särskilt förvånande, är min kommentar i en debattartikel på SVT Debatt idag.

SD har deklarerat tydligt att de aldrig kan tänka sig att stödja det röd-gröna blocket. Ingen politiker har kritiserats lika hårt av SD som Mona Sahlin och inget parti har ägnats lika många kritiska texter och rapporter som Socialdemokraterna.
Dessutom är Kent Härstedt, den rödgröna oppositionens förslag till talmansposten, med sin inriktning på bistånd och internationella frågor ett otänkbart val för SD.

En stor del av SD:s partiledning har rötter i borgerliga partier, främst Moderaterna.Jimmie Åkesson var i sin ungdom aktiv i Moderat Skolungdom (MSU), vice ordförande Jonas Åkerlund satt i kommunfullmäktige i Ockelbo för Moderaterna, Richard Jomshof, styrelseledamot och en av de verkligt inflytelserika, har varit medlem i Moderata Ungdomsförbundet , MUF, och har sagt att han länge röstade med Moderaterna. Även Anna Hagwall, en av partiets högsta kvinnor, har varit medlem i Moderaterna. För att ta några exempel, listan över före detta moderater i partiet kan göras längre.

Man kan tycka att SD, genom att göra sig till stödparti för regeringen gör sig ofarliga. De lär försöka låtsas att de är en oberäknelig faktor som kan slå åt alla håll. Frågan är hur många gånger det kommer att ta innan mönstret blir tydligt. Antalet gånger där SD håller med den rödgröna alliansen lär bli lätt räknade.

Jag är en fackförfattare - men det är knappast det som gör att jag överlever

2010-10-03T14:16:00.005+02:00

Jag är månadens medlem i Minerva, fackförfattarnas sektion av Författarförbundet. Det betyder att man får berätta lite om vad man har för sig, hur ens arbete ser ut etc.

Jag sitter även i styrelsen för Minerva sedan några år. Ovanligt roligt för att vara ett styrelseuppdrag. Jag försöker att inskränka mig till styrelseuppdrag som känns lustfyllda, men det är ju ingen nackdel om det också känns viktigt och meningsfyllt. Att försöka bidra till bättre villkor för författare är viktigt, men svårt.

Fortfarande tjänar de flesta författare betydligt mindre än alla andra som är inblandade i bokproduktion, ett fåtal har bättre inkomster. Sedan klagas det på stipendiesystemet som anses vara onödigt och oviktigt. Förstår inte. Åk till Bokmässan i Göteborg, jag kom just hem från årets, och se hur mängder av förlag, företag etc tjänar på en liten grupp författare som tjänar betydligt mindre än alla andra i branschen. Många, förmodligen de flesta, i Minerva har sidojobb som gör att de kan överleva. Att skriva böcker kan närmast liknas vid en dyr hobby.

Nederländerna nästa - högerpopulisterna avancerar

2010-10-02T00:15:00.006+02:00

Nästa land i Västeuropa där högerpopulisterna tar sig in i maktens centrum är inte oväntat Nederländerna. Tidigare utfryste partiledaren Geert Wilders har nu fått klartecken att hans Nya partiet, PVV, blir stödparti till en minoritetsregering bestående av liberala VVD och kristdemokratiska CDA,(se Svd, SR Ekot och DN ). Visserligen bara inofficiellt. Men ändå.

"Vi kommer att få ett enormt inflytande", var Wilders kommentar efter beskedet. Han kommer att göra allt för att utnyttja positionen så mycket det bara går, det är säkert.Regeringsprogrammet som nu ligger på bordet bär tydliga spår av Wilders inflytande. Kraftigt sänkt bistånd, särskilda poliser som sätts in mot "muslimska gatuterrorister", invandrare ska kunna utvisas om de inte klarar en särskild "integrationstentamen", skärpta immigrationslagar och totalt burkaförbud.

Ändå fick han inte igenom mer än några av sina förslag. På listan över det som blev över står bl a: Socialbidrag för invandrare först efter tio år, förbud mot att bygga nya moskéer och en särskild "slöjskatt" på 1 000 euro om året för kvinnor som bär slöja.

Bilden visar Timbros bok om Wilders som i brist på andra böcker på svenska är ok, annars kan man ju alltid återvända till Ian Burumas "The Murder in Amsterdam", finns även på svenska, som berättar mycket om tillståndet i Nederländerna när det gäller antimuslimska stämningar.

Sverigedemokraterna - så funkar dom

2010-09-28T21:53:00.004+02:00

Ordfront magasin har lagt ut en artikel om Sverigedemokraterna som jag skrev före valet på nätet. Vet inte varför de väntat så länge, mer rimligt hade kanske varit att göra det före valet.

Men i och för sig tar ju inte debatten slut för att SD sitter i riksdagen. Snarare tvärtom. Det är väl nu som många uppåt landet kommer i kontakt med SD för första gången (i Skåne och Blekinge har man umgåtts med SD under flera mandatperioder).

Vet inte om jag tycker att jag fångat hur partiet funkar, rubriken är lite missvisande. Däremot ger jag några tips på hur man kan debattera med vanliga sympatisörer till SD.

Viktigare att motarbeta värderingar än partier

2010-09-22T10:04:00.014+02:00

Om jag räknat rätt sitter det högerpopulistiska partier i parlamenten i 15 länder i EU och dessutom i Norge och Schweiz. Det vanliga är att andra partier inte samarbetar utan att man hellre går över blockgränserna. Jag förstår inte farhågorna i det fallet. De åsikter som SD och liknande partier har är av det slaget att de flesta partier borde undvika samarbete om de ska behålla någon som helst trovärdighet inför sina väljare.

Argumentet "då växer de sig bara starkare" håller inte. I Norge är de stora men har ändå inte någon direkt makt eftersom de inte släpps in i regeringen. I Danmark är de betydligt mindre men har fått ett enormt genomslag genom att de får agera stödtrupp till regeringen. I Belgien hålls de utanför och motarbetas från olika håll, får hyfsat med röster men bestämmer inte. Återstår att se vad som händer i Nederländerna där regeringssituationen ännu är oklar efter Geert Wilders valframgångar i somras.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det är åsikterna, inte partiet och dess företrädare, som ska "mobbas ut". Nu överväger man, enligt Svd idag, att minska antalet utskottsplatser för att beröva SD möjligheten att sitta med. Det liknar hur vissa kommuner laborerat med antalet representanter, kommunalråd, mandat etc för att hålla ute SD. Sådana åtgärder riktar sig mot organisationen, inte mot de värderingar partiet står för och bidrar bara till att SD kan odla sin offerroll.

Det sägs att man inte kan inte underkänna väljarnas dom. Men även Hitler och det tyska nazistpartiet tillsattes en gång i ett allmänt val i Tyskland. Mänskliga rättigheter är ingenting som kan förhandlas bort och den som försöker exkludera individer och grupper får finna sig i att bli motarbetad. Oavsett hur många röster man lyckas få med ett sådant program.

Minst lika viktigt är att arbeta på det egna politiska programmet och forma alternativ till högerpopulisternas uppfattningar. Det har samtliga partier i Sverige varit dåliga på.

Det allvarliga i Danmark är inte att Dansk Folkeparti har ett så starkt stöd utan att andra partier följer efter. Nationella Fronten i Frankrike har inte lyckats särskilt väl på senare år, vilket inte hindrar regeringen Sarkozy att genomföra massavvisningar av romer.

I morse var jag med i Gomorron Sverige och diskuterade strategier mot högerpopulister i Europa. Statsvetaren Ann-Sofie Dahl berättade från Danmark.

Meningslöst att kalla SD för rasister

2010-09-21T18:15:00.005+02:00

Studio 1 idag diskuterade frågan om man kan kalla SD för rasister, de hade bjudit in mig och Marcus Uvell som snart tillträder som VD för Timbro (medförfattaren till "Folkhemspopulismen"). Nu används ordet titt som tätt, en av de senaste som tog det i sin mun i samband med SD var Lars Ohly.

Jag är tveksam till om det är meningsfullt att tala om rasism eftersom SD idag ägnar sig främst åt kritik av kulturer och religioner. Rasismen anas i ståndpunkter som motståndet mot utomeuropeiska adoptioner och Jimmie Åkessons uttalande om att Laila Freivalds är mer svensk än Nyamko Sabuni (DN, intervju med Zaremba). Men för de flesta av SD:s väljare och representanter handlar kritiken mot invandring och invandrare om icke önskvärda beteenden som man menar går att koppla till andra kulturer och religioner samt höga kostnader som man menar minskar utrymmet för välfärd.

Kulturrasism kan man möjligen säga. Men då bör tilläggas att SD ser kultur som något som är svårt att ändra och som gör människor predestinerade att inte fungera i det svenska samhället. Det finns ett närmaste biologistiskt synsätt. Men ropar man rasism kan diskussionen stanna där, då kan vi lika gärna sluta tala med SD över huvud taget (vilket jag i och för sig tror att rätt många inom just Vänsterpartiet tycker). Den som ropar rasism visar sin avsky, men det är inte särskilt konstruktivt.

Men framför allt är SD ett parti som vill skydda majoritetsbefolkningen från minoriteterna. Det är upp- och nervända världen. Budskapet är: De ska fasen inte ha något, stöd, hjälp, lagstiftning för att undanröja diskriminering etc, för att motverka det faktum att ens förutsättningar normalt är sämre om man hör till någon form av minoritet. Problemet är inte invandringsfientlighet utan svenskfientlighet, säger SD. Instegsjobb för att hjälpa de som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden diskriminerar svenskar säger SD (vilket rimligen, om det stämmer, beror på att svenskar har lättare att få jobb och därför inte anses behöva stöd i lika hög grad).

Gör inte om det danska misstaget

2010-09-21T08:16:00.002+02:00

Jag och Mats Wingborg skriver i dag på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om våra farhågor att Sverige ska närma sig den danska utvecklingen. Såhär börjar artikeln:

Vad Sverigedemokraternas inträde i riksdagen kommer att betyda är helt avhängigt av hur andra de andra riksdagspartierna och medierna kommer att agera och reagera. I Danmark har Dansk Folkeparti lyckats omstöpa den mediala och politiska scenen. Ribban har förskjutits för vilket språkbruk som blivit acceptabelt. I synnerhet finns återkommande demonisering av den muslimska minoritetsgruppen som enligt en lång rad hätska uttalanden hotar att bryta sönder den danska kulturen.

Ännu är det en öppen fråga om den danska sjukan kommer att sprida sig till Sverige. Det är inget som sker med automatik trots SD:s framgångar. Hittills är alla partierna måna om att ta avstånd, under valkvällen utbröt närmast en tävling i vem som kunde distansera sig mest. Men den kanske mest avgörande frågan är om andra riksdagspartier av taktiska skäl börjar överta SD:s åsikter för att därmed försöka ta loven av SD, och det är något som i så fall förmodligen sker längre fram och stegvis så att det kanske inte är så uppenbart för alla.

Sker det är vi på väg utför ett sluttande plan. SD kommer aldrig att bli nöjda utan bara förflytta sina positioner ytterligare, samtidigt som partiet kommer vinna legitimitet genom att de faktiskt lyckas påverka.

Nazistparti väljs in i Gästorps kommun

2010-09-20T12:45:00.003+02:00

Vid sidan av SD:s jordskredsseger noterar jag att Svenskarnas parti, som hette Nationalsocialistisk Front fram tills för 2 år sedan, fick 102 röster i Grästorps kommun i Västra Götaland. Det motsvarar vilket 2,8 procent av rösterna och räckte till 1 mandat för partiets ledare Daniel Höglund. (se Svd). (Svenskarnas parti blev för övrigt större än SD som bara fick 2,4 mandat i kommunen.)

Jag tror att det kan vara första gången i efterkrigstid som ett nazistiskt parti tar plats i en demokratiskt vald församling, men det bör påpekas att Svenskarnas parti försökt framställa sig om ett extremare alternativ till SD och agiterat främst mot det mångkulturella samhället.

Valet bjuder också på ytterligare några mer glädjande framgångar för de mindre partierna. Feministiskt Initiativ missade riksdagen men fick 4 mandat i Simrishamns kommunfullmäktige och blev tredje största parti med 8,9 procent av rösterna.

Nationaldemokraterna sitter kvar i sina kommuner

2010-09-20T10:08:00.003+02:00

Trots Sverigedemokraternas framgångar sitter utbrytarpartiet Nationaldemokraterna kvar i de kommuner där partiet haft representation. I Södertälje får de 3,4 procent vilket räcker till 2 mandat. Trots att SD fick 7,3 och 4 mandat. Det betyder att främlingsfientliga partier fick tillsammans 10,7 procent av rösterna.

I Nykvarn har ND fortfarande 2,3 procent och 1 mandat, trots att SD fick 5,2 procent och 2 mandat.Jag har inte hunnit kolla om ND haft några framgångar i övriga landet.

Stora framgångar för SD i valet , även i kommunerna

2010-09-20T08:57:00.008+02:00

Vaknar upp till ett nytt Sverige där Sverigedemokraterna fått snart sitter med 20 mandat i riksdagen (5,7 procent av rösterna) och får en vågmästarroll. Återstår dock att se vad det innebär och SD kan utöva något inflytande i kraft av detta.

"Det viktigaste är att vi får en kontakt", säger Jimmie Åkessons just i Rapports morgonsoffa och tror uppenbarligen att alla ska börja prata med honom och hans parti. Jag tror det blir svårare än han föreställer sig, det har gjorts en rad utfästelser från samtliga partier att inte ta i SD med tång. Att vika från en sådan ståndpunkt kostar en hel del i prestige och bristande trovärdighet om inte annat.

Jag blir förvånad över att det tydligen är Jimmie Åkessons person som i hög grad bidragit till valframgångarna. Har inte uppfattat honom som särskilt karismatisk. Men han skiljer sig ju en del från övriga partiledare om inte annat genom att vara betydligt yngre.

SD har även kommit in i mängder av nya kommuner. SD kom in i 18 av de totalt 26 kommunerna i Stockholms län och fick tre mandat i Stockholms läns landsting. Fortfarande är partiet betydligt svagare i Stockholm med bara drygt 2 procent av rösterna. I Uppsala sitter nu SD i alla kommuner. Men störst i länet blev SD i Södertälje där partiet fick över 7 procent.

Bäst om vi tittar på hela landet gick det förstås i Skåne där SD fick 11 procent av rösterna. Enligt Valmyndigheten fick SD nästan 20 procent i Bjuv. SD backade i sitt starkaste fäste Landskrona från nästan en fjärdedel av rösterna till 15,8 procent vilket gör Landskrona till landets femte starkaste kommun för SD. På plats 2 till 4 hittar man nu Burlöv, Bromölla, Svedala. SD kom också in i moderaternas starkaste fäste Vellinge med 3 mandat, den enda kommun i Skåne där SD inte satt under förra mandatperioden.

Men det finns också några kommuner i andra delar av Sverige där SD gått kraftigt framåt. SD fick hela 11,6 procent i Söderhamn och 10,9 procent i Borlänge som letar sig upp på listan över SD:s starkaste kommuner (9.e respektive 12:e plats). I Eskilstuna fick SD 9,6 procent och i Falköping 8,5 för att bara nämna några exempel. Det kommer att bli ytterligt svårt att fylla alla dessa platser. SD hade ju redan vid förra valet många tomma stolar och antalet ökade ju längre mandatperioden led.

Ytterkantspartierna i valrörelsen uttalar sig på nazistsajt

2010-09-17T12:42:00.012+02:00

Ser att Svenska Motståndsrörelsens hemsida valt två partier som de presenterar inför valet: Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti. Nog så talande.

I intervjuer med partiföreträdare framkommer några intressanta saker. ND:s partiledare Marc Abramsson vill inte gå med på att det var personer som tidigare varit med i SD som bildade Nationaldemokraterna 2001. Han säger att det existerade en organisation som bildats redan 1996 och som gick in i SD för att man gjort den bedömningen att det var där det fanns störst möjligheter att föra ut det egna budskapet. Detta skedde efter att man analyserat möjligheterna att bilda ett eget parti. En version jag aldrig tidigare hört och som det vore intressant att veta mer om.

Svenskarnas parti, som uppstod i resterna efter nedlagda Nationalsocialistisk Front, säger sig numera vare sig vara nationalsocialister eller antisemiter utan laborerar hellre med begrepp som realister eller naturalister. Men följande mening gör att påståendet inte känns helt trovärdigt.

Vi tror givetvis inte på någon judisk världskonspiration där judar styr alla skeenden, men att förneka ett disproportionerligt judiskt inflytande historiskt och i vår samtid är att förneka verkligheten och befintliga fakta. Detta inte minst för dem som betraktar mänskligheten medvetna om evolutionsteorins konsekvenser.

S drabbas hårdast av SD:s framgångar

2010-09-17T10:38:00.006+02:00

Högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna utgör ett dubbelt hot mot arbetarrörelsen. För det första är de ofta hatiskt inställda till i synnerhet socialdemokratin (titta bara på mängden rapporter som producerats av SD och alla nidbilder som sprids av Mona Sahlin på nätet, inget annat parti ägnas tillnärmelsevis samma intresse).

För det andra rekryterar de huvuddelen av sina medlemmar och sympatisörer från arbetarklassen, det vill säga de grupper som traditionellt utgör arbetarrörelsens bas. Det gör att det är särskilt viktigt för just arbetarrörelsen att ha en klar strategi för hur de ska bemöta högerpopulistiska partier. Det här skriver jag och Mats Wingborg om i Dagens Arena idag med anledning av en ny rapport som vi gjort på uppdrag av Friedrich Ebert Stiftungs Nordenkontor (en tysk biståndsorganisation/tankesmedja m m som finns i stora delar av världen).

I rapporten, som går att ladda ner i sin helhet här, jämför vi hur arbetarrörelsen agerat mot sina högerpopulister i de olika skandinaviska länderna. I Danmark har Socialdemokraterna duckat för Dansk Folkeparti och står idag i praktiken bakom stora delar av den mycket restriktiva flykting- och invandringspolitik som den borgerliga regeringen genomför med stöd av DF. I Norge har fackförbunden och Socialdemokratin också intagit en förhållandevis försiktig hållning till Fremskrittspartiet som fick nästan 23 procent av rösterna i senaste Stortingsvalet.

Konsekvenserna av att högerpopulistiska framgångar (forskarna använder ofta begreppet RHP-partier som står Radikala Höger Populister) är tydlig: arbetarrörelsen har försvagats och i värsta fall trasats sönder. När RHP-partier får platser i parlamentariska församlingar undermineras möjligheterna för en vänsterpolitik.

I de kommuner där SD:s har haft en vågmästarställning har man i princip alltid stött de borgerliga partierna i avgörande blockskiljande omröstningar. I Danmark har Dansk Folkeparti sedan 2001 fungerat som parlamentariskt stödpart åt den borgerliga regeringen ledd av Anders Fogh Rasmussen. Tidigare har det aldrig varit möjligt för en borgerlig regering att sitta kvar mer än en mandatperiod efter en valseger, men med stöd av Dansk Folkeparti uppnås en ny stabilitet i dansk politik. (Den parlamentariska situationen i Norge gör att FrP trots sin storlek i realiteten har mindre inflytande.)

I Sverige står arbetarrörelsen och Socialdemokraterna fortfarande för ett klart avståndstagande till Sverigedemokraterna, men frågan är vad som händer om Sverigedemokraterna blir en verklig maktfaktor i svensk politik. För arbetarrörelsen är det en ödesfråga att hitta strategier för att motverka RHP-partierna.

I rapporten sammanfattar vi en rad tankar kring tänkbara strategier. Vi nämner att forskningen pekar klart på hur viktigt det är att de andra partierna profilerar sig och att det finns ett tydligt höger- vänster-perpektiv i politiken. Att fokusera på välfärds- och fördelningsfrågor är också viktigt, där har SD och liknande partier inte mycket att tillföra.

Misshandeln av Federley förmörkar valrörelsen

2010-09-16T10:09:00.009+02:00

Nyheten om misshandeln av centerpolitikern Fredrik Federley (se Expressen) förmörkar valrörelsens sista dagar. Han blev nerslagen av fyra okända män utanför sitt hem. Orsaken bakom är ännu inte känd.

Hans homosexuella läggning är ju väl känd, misstanken är förstås att det kan röra sig om ett hatbrott. Jag noterar också att högerextremistiska grupper fokuserat på Centerpartiet i årets valrörelse. Ett tecken på detta är hemsidan Centerpolitik.se som drivs gemensamt av Fria nationalister på olika håll i landet och Nordisk Ungdom.

Hemsidan säger sig vilja sprida Centerpartiets "riktiga budskap" och kan väl enklast beskrivas som en grov drift med partiets politik och företrädare, med betoning på de unga representanterna i CUF. Bland de saker man driver med i Centerpartiet är just att det finns personer med "sexuella avvikelser" bland företrädarna.

Säkerhetspolisen har tagit över ansvaret för Federleys personliga säkerhet (enligt dagens Expressen) och polisen uppger att politiska motiv bakom brottet inte går att utesluta.

Utländsk draghjälp för både ND och SD

2010-09-10T11:13:00.014+02:00

Dansk Folkeparti har hittills varit kallsinniga inför sitt svenska systerparti. Men nu gör Pia Kjaersgaard ett oväntat inhopp i den svenska valrörelsen genom att tala för Sverigedemokraterna vid partiets stora valfinal i Höganäs den 11 september (se Svd och Politiskt inkorrekt). Som skäl för att hon plötsligt vill hjälpa SD anger hon Mona Sahlins uttalanden om att Sverige riskerar att få danska förhållanden om SD kommer in i riksdagen. Hon menar att Mona Sahlin demoniserar Dansk Folkeparti.

Jimmie Åkesson är förstås stolt över detta och kommenterar:
- Dansk Folkeparti har länge varit en inspirationskälla för oss Sverigedemokrater. Jag är glad och tacksam över det stöd som Pia Kjærsgaard visat oss. Jag ser mycket fram emot lördagens möte och den kommande valspurten, som jag hoppas resulterar i en möjlighet för oss att hjälpa Sverige att slå in på samma kloka utvecklingslinje som våra danska grannar.

Mer i tysthet har även Nationaldemokraterna lyckats få hit en internationell gäst i valrörelsens slutspurt. Ledaren för British National Party, BNP (som sitter i Europaparlamentet men missade en plats i det nationella parlamentet vid senaste valet) talar i Södertälje den 13 september (enligt ND:s hemsida). Det är inte första gången Griffin är här, han talade i Södertälje redan 2004 (se You Tube-klipp).
Bilderna: Griffin som ung i National Front och en svensk kampanj i samband med Muhammedteckningarna. Det lilla fotot föreställer Griffin i Södertälje 2004.

Byter miljöpartiet block om SD kommer in?

2010-09-09T11:47:00.005+02:00

Svenska Dagbladet följer upp vårt debattinlägg i går med att undersöka om Miljöpartiet kan tänka sig att byta block trots allt om SD kommer in i riksdagen och blir vågmästare. Tidningen har genomfört en enkät och funnit att många ledande företrädare inte utesluter en sådan lösning.

Men på Svenska Dagbladets nätupplaga (se här) ligger redan en kraftfull dementi från Peter Eriksson som utesluter ett samarbete med Alliansen. I första hand är det ett rödgrönt samarbete som gäller, i andra hand ett mittensamarbete.

Jag tycker Maud Olofsson kom alldeles för lindrigt undan i partiledarutfrågningen när hon tillfrågades om möjliga lösningar om SD får en vågmästarroll (37,55 min in i inslaget). Det är ju lätt för henne att säga att hon inte vill ingå i en regering som består av kommunister (att Vänsterpartiet inte kallar sig kommunister och inte gjort det på länge nämndes men dränkte av entusiastiska applåder).

Men den fråga som inte ställdes är: Tycker Maud Olofsson att det är sämre med reformerade kommunister som ingår i ett etablerat samarbete med andra riksdagspartier som innebär tydliga ramar för vad vi kan förvänta oss än ett parti med rötter i nazismen som står för odemokratiska värderingar om olika rättigheter för människor beroende på ras, kultur, etnicitet, religion, kön, sexuell läggning etc?

Hur viktigt tycker hon det är att hålla borta ett sådant parti från makten? Uppenbarligen inte särskilt viktigt eftersom hon inte ens ser ett mittensamarbete som en lösning (alltså utan Vänsterpartiet). Rätten för kommunister att reformeras sparar hon för Kina egendomligt nog (detta nämns strax efter diskussionerna om Ohly och Vänsterpartiet). Dödsstraff och 190 000 som sitter i fängelser för sina åsikters skull är tydligen helt ok när det handlar om ett land som vi vill göra affärer med och som i vissa avseenden kan betraktas som kapitalistiskt.

Kan Alliansen tänka sig att regera med stöd av SD?

2010-09-08T17:18:00.014+02:00

Att Sverigedemokraterna blir vågmästare är en valutgång som ingen önskar, vare sig höger- eller vänsterblocket. Men det är inte så enkelt som att det största blocket automatiskt kan bilda regering om detta händer. En fullt möjlig utgång är att det rödgröna blocket blir störst, men att alliansen ändå sitter kvar vid makten på grund av stöd från SD. Det skriver jag och Mats Wingborg i ett debattinlägg som publiceras på Svenska Dagbladets hemsida idag.

Mona Sahlin har uttryckt att hon i ett sådant läge skulle söka stöd hos Centern och Folkpartiet, men inget talar för att dessa mittenpartier skulle vara beredda att lämna alliansen. Vi har inte heller fått några som helst besked från Fredrik Reinfeldt om hur han skulle agera i en sådan situation.

Det råder ingen tvekan om att SD föredrar alliansen framför de rödgröna. Jimmie Åkesson har själv i ett pressmeddelande för två år sedan deklarerat att han ”aldrig” kan medverka till att en ”svenskfientlig person som Mona Sahlin blir vald till landets statsminister”.

SD:s agerande i kommuner där partiet har haft en vågmästarställning visar också att man i princip alltid stött de borgerliga partierna i avgörande blockskiljande omröstningar. Inom SD finns överhuvudtaget ett särskilt agg mot Socialdemokratin. SD har gett ut två publikationer med hård kritik av Socialdemokratin, men inga skrifter som på motsvarande sätt kritiserat exempelvis Moderaterna, trots att vi under den senaste perioden haft en moderatledd regering.

Missa inte partiernas vallåtar

2010-09-05T11:45:00.009+02:00

Njuter och förundras av Svenska Dagbladets special om årets vallåtar. Micke "Prinsen" Trolins försök att bli kryssad (för fp) med krona och röd mantel (mer musik på hans blogg och denna sida), Dogge rappar med sossen Serkan Kröse, nödrimmen i Wille Crafoord och andras låt för moderaterna (”klinga sitt plong” rimmas med ”tvingande tvång”). Svårt att kora en favorit, välj själva. SD:s vallåt "Vi är på gång nu" är i samma tröstlöst malande stil som andra låtar från det hållet (minns Blåsippans väg).

En mindre känd vallåt (dock inte partipolitisk) hittar man på Södertälje kommuns hemsida. Text av Paki Holvander som jag träffat många gånger i samband med kurser och seminarier kring rasism och främlingsfientlighet (hon lämnade för inte så länge sedan Norrtälje för att arbeta med samma frågor i betydligt stökigare Södertälje, en utmaning kan man tänka sig). Musiken är skriven av lokala musikelever om jag förstått det hela rätt och en video är på gång enligt hemsidan.

För er som uppskattar äldre vallåtar hänvisar jag på nytt till Janne Sundlings Wag The blog som bjuder på många klassiska politiska pärlor. Tyvärr är inte alla nedladdningsbara utan bara i streamad form.

Efterspelet till striderna i blåbärsskogen

2010-08-30T09:57:00.005+02:00

Konflikt i P1 följde upp situationen kring bärplockarna i helgen med ett gediget reportage av Randi Mossige-Norheim. Jag var studiogäst.

Svårt att kommentera den oerhört komplicerade situationen som uppstått. Ett avtal är klart, men att se till att det efterlevs blir svårt. Det finns inte några enkla lösningar. Med blåbärsplockarna kommer den globala arbetsmarknaden in på vår bakgård. Samma löner och arbetsvillkor som i fattiga länder där många av de varor och produkter vi köper vanligen produceras, en tröja på HM, ett paket fryst fisk, en mobiltelefon.

Det skrämmer oss. Samtidigt är de flesta av oss inte förmögna att se vad det innebär i förlängningen. Att vi måste börja bry oss mer om vad som händer i arbetslivet även i andra delar av världen, att dåliga villkor inom arbetslivet smittar.

Syndikalisterna mobbade Berns VD på hennes födelsedag

2010-07-28T10:23:00.004+02:00

Min morgontidning verkar ha försvunnit i sommaryran, förstår inte var den hamnar just nu men inte är det i min brevlåda. Men jag fick just tips om att polisstyrelsens ordförande i Stockholms län Kristina Alvendal (m), Berns VD Yvonne Sörensen Björud skrivit ett gemensamt debattinlägg i Svd om Berns-konflikten tillsammans med Harald Ullman, vice ordförande City polisnämnd och socialdemokrat.

Debattörerna menar att det syndikalisterna ägnar sig åt på Berns inte skiljer sig från andra former av utpressning och att de därför borde behandlas som brottslingar. Tydligen har kravet på Berns höjts till 1,4 miljoner kronor. Har diskuterat detta med skeptiska vänner på senare tid som menar att det ju handlar om pengar som ska gå till personer som blivit uppsagda. Men enligt debattinlägget har det hela tiden handlat om att merparten av pengarna ska gå till syndikalistfacket.

Jag inser självklart också att det finns ett problem med att arbetsgivare lägger över allt mer av jobbet på bemanningsföretag för att de då slipper arbetsgivaransvaret. Något som även LO-förbunden protesterat mot. Men för att komma åt missbruk av användande av bemanningsföretag där det i stället finns grund för vanliga anställningar krävs politiska lösningar, inte utpressning och mobbning mot företag som agerar helt enligt lagen. Läser att syndikalisterna uppmanade sympatisörer att samlas utanför Berns vd:s hem vid midnatt på hennes födelsedag. Alltså ren mobbing, och ett väldigt obehagligt sätt att agera av en facklig organisation.

Priset för att vara en engagerad person

2010-07-18T12:50:00.013+02:00

Böckerna om Stieg Larsson duggar tätt. Jan-Erik Pettersson, f d förlagschef på Ordfront, intervjuade bland annat mig innan han skrev sin bok (utgiven på Telegram förlag). Den skiljer sig mycket från Kurdo Baksis genom att den tar fasta på Stiegs politiska engagemang. Det är hedervärt och jag tycker han ger en god introduktion till Stiegs värderingar och de miljöer han agerade i.

Han visar också på hur en delvis ny nazistisk miljö växte fram med början på 1980-talet. Här har han bland annat använt mina och Stiegs böcker som research, så det är väl inte så mycket nytt för min del. Men för den som bara läst Stiegs deckare kan det säkert vara användbart. Däremot kanske man inte kommer personen Stieg Larsson särskilt mycket närmare, vilket någon recensent påpekade. Men det var nog inte heller meningen, om jag förstod Jan-Erik Pettersson rätt.

Magnus Utvik recenserade boken i veckan i Gomorron Sverige i TV och var vänlig nog att nämna mitt namn flera gånger. Han kallar oss "vår tids hjältar" (nåja, fullt så dramatiskt är det väl inte alltid att granska nazism och högerextremism). Visst är det sant som det står i boken, och som Magnus Utvik nämner i TV, att jag medvetet valt att orientera mig bort från avslöjanden av unformerade kriminella nazistsekter. Men det beror inte bara på min privata situation utan även på att jag valt andra former för mitt arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Mina granskningar har allt mer fokuserat på invandringsfientliga partier, något som jag tycker känns minst lika viktigt. Nazister står för ett våld som drabbar enskilda och utgör för närvarande inget politiskt hot. Högerpopulistiska partier däremot omformar hela samhället i en rad europeiska länder och är på väg mot ett politiskt genombrott även i Sverige.

Stieg Larsson betalade som väl alla vet ett högt pris för sitt arbete med Expo. Huruvida det var säkerhetsskäl eller andra anledningar till att han och Eva aldrig gifte sig har jag ingen aning om. De flesta par jag känner har aldrig gift sig, det är ju lite en generationsfråga (hoppas de tar lärdom av det som hänt Eva Gabrielsson och skriver ordentliga papper). Däremot kan jag förstås se att hans val av inriktning på sitt engagemang fick en hel del konsekvenser för hans liv. Det är ett val man kan göra för egen räkning, men det blir ett mer komplicerat val att göra om man har familj.

Gammal valpropaganda blir som ny

2010-07-12T00:02:00.001+02:00

Hittade en bok på ett bokbord i Almedalen som jag konstigt nog missade när den kom ut i höstas: "Rösta! Om PR, prylar och påverkan" av Janne Sundling (Stenberg-Schentz Förlag). Utomordentligt kul läsning såhär i valtider.

Janne Sundling har skrivit flera böcker på nostalgitemat och även den här väcker många minnen av barndomens valrörelser till liv, även om den har ett snäppet mer seriöst anslag. Minns folkpartiets halmhattar, "Det här är Lennart (Daleus)" och "Skattefria Andersson" (som för all del var före min tid, men jag har sett den på DVD tack vare Peter i Piteå som samlat på sig många roliga valfilmer).

Det kapitel vi fastnade för i kväll när vi satt och bläddrade igenom boken var det som handlar om politisk musik, har samlat på mig en liten hög med låtar inspelade av svenska partier men här finns flera som är nya för mig. Måste genast leta reda på "Härliga värld" med Thore Skogman som skrevs för socialdemokraterna 1968 och som tydligen lär gå att få tag i. Däremot verkar det knepigare att komma över "Hej, Socialdemokrat" med Britt Damberg som vann socialdemokratiska partiexpeditionen, 68:an kallad, tävling om bästa kampanjlåt samma år. (Den kallades även "Nygammalt val (s)" eftersom upphovsmännen även låg bakom schlagervinnaren "Nygammal vals").

När jag surfar runt upptäcker jag att bloggkollegan och socialdemokraten Enn Kock, som citeras i boken, skrev om detta på sin blogg redan i höstas. Han delar även med sig av hela texten. Såhär går en av stroferna:

Det är länge sen vi ropade upp till kamp för mat
länge sen vi slokade över tomma fat
den pust som då
fyllde vår klass
och gav kraft åt vårt rättvisekrav
den finns i dag
i den luftmadrass
som bär oss på välfärdens hav.

Låten blev senare parodierad av Hasse och Tage i Mosebacke monarki i sketchen med sossepolitikern som for runt och reciterade "...till framtidens land, på gummimadrasser" som förstås många sett. Hade ingen aning om att den hade en förlaga.

I likhet med Enn Kock skulle jag gärna vilja höra själva inspelningen, som tydligen drogs in eftersom det skojades så flitigt med den i medierna. Alla tips mottages tacksam skrev Enn Kock och det är bara att instämma.

Göran Assar Oredsson är död

2010-07-09T10:00:00.002+02:00

Nazistledaren Göran Assar Oredsson är död. Han avled i skelettcancer i slutet av juni vid en ålder av 76 år. Oredssons parti Nordiska Rikspartiet, NRP, lades ner vid årsskiftet 2009-2010 (se Expo).

Jag har träffat både Göran Oredsson (som för övrigt inte var särskilt förtjust i sitt mellannamn Assar) och hans hustru Vera flera gånger i radhuset i Strängnäs i samband med intervjuer för böcker och artiklar. Jag har alltid blivit utomordentligt väl mottagen, vilket förvånat många som jag berättat detta för. Men Göran Oredsson hade en bild av att jag ändå försökte beskriva hans parti på ett korrekt sätt.

I min bok "Extremhögern" som jag skrev med Stieg Larsson (1991) finns ett avsnitt där jag jämför NRP:s partiprogram med Sverigedemokraternas (alltså det som fanns då, kring 1991) och visar på att det finns stora likheter. Ett avsnitt som Göran Oredsson berömde mig för. Flera av dem som startade SD började sin bana i NRP och Oredsson gillade självklart inte att de skämdes över detta och försökte mörka sitt förflutna. Så sent som inför kyrkovalet 2009 avslöjades att en kandidat i Göteborg varit medlem i NRP på 1980-talet (se Svd).

En sak skulle Göran Oredsson inte gillat med det här blogginlägget: att jag använder ordet nazister. Nationalsocialister heter det, ansåg Oredsson. Nazism, ansåg han, är ett skällsord myntat av motståndarna.

NRP har sina rötter i ett parti som bildades redan 1957, Oredsson var med från starten. Det bildades i en tid när Förintelsen fanns färskt i minnet hos många och medlemsantalet var aldrig betydande. NRP:s främsta betydelse är att partiet fungerade som en brygga mellan krigsårens svenska nazistorganisationer (den sista lades ner 1950) och den vit makt-rörelse som började ta form på 1980-talet. De nya unga aktivister som strömmade till NRP:s Riksaktionsgrupp, RAG, i början av 1980-talet gick snart vidare till egna organisationer.

Jag kan inte låta bli att notera att texten om Oredsson i Wikipedia är mer omfattande än den som finns i högerextremisternas egen motsvarande webbtjänst Metapedia. Men i samband med hans död skriver flera av dagens grupper vänliga dödsrunor där de betonar hans roll som traditionsbärare, se t ex Info 14 och Tidningen Realisten.

Göran Oredsson var en vänlig humoristisk man med fruktansvärda åsikter om judar, homosexuella och en rad andra grupper. Inte för att det alltid märktes särskilt mycket i våra samtal och i hans tidningar som fokuserade mycket på insamlingar till nya kopiatorer att trycka tidningen med, historiska artiklar, partinyheter etc. Men ingen av läsarna tvivlade nog ändå på vad för slags organisation de hade att göra med. På senare år kom partitidningen Nordisk kamp ut allt mer sällan och aktivitetsnivån tycks även i övrigt ha varit låg. NRP behandlades ofta av medierna som något kuriöst, en anakronism. Men i den svenska nazismens historia har Göran Oredsson en självklar plats.

Endast kyrkan tog strid mot SD i Almedalen

2010-07-08T12:21:00.005+02:00

Just hemkommen från Almedalen och jag kan inte låta bli att notera att det måste vara första året någonsin som inga vänsterextremister attackerade Sverigedemokraterna. De syntes över huvud taget inte till. Vilket är märkligt av flera skäl: det är valår och det ser ut som om SD har en rimlig chans att komma in i riksdagen. Dessutom finns det aktiva vänstergrupper på Gotland som synts under vinterhalvåret i samband med husockupationer, de behöver alltså inte ens ta sig från fastlandet.

Kanske tänkte de att det är bättre att inte ge SD onödig uppmärksamhet. Konstig strategi att välja nu i så fall och inte förr när SD var ett litet obetydligt parti. Men de autonoma grupperna byts ju ut ständigt och de som deltar är ofta unga så man ska väl kanske inte kräva någon kontinuitet och långsiktig bedömning i hur de agerar. (Senare tillägg: På förekommen anledning vill jag betona att jag kraftfullt motsätter mig övergrepp och våld mot SD liksom mot alla andra politiska partier.)

Den som däremot tog chansen att ge sig i närkamp med SD var som väl ingen missat biskop Lennart Koskinen som reagerade när SD:s Björn Söder ställde sig utanför Svenska Kyrkans tält och debatterade med KD:s Rolf Tufvesson. Koskinen stormade upp på den lilla scenen och blev handgripligen nerplockad därifrån av några sverigedemokrater. (Se Hela Gotland, enligt Expressen finns det olika versioner av händelsen).

Såhär ser Koskinens egen förklaring ut:
– Sverigedemokraterna ställer sig två meter framför vårt tält så att vi inte har möjlighet att visa vårt budskap. De har stora högtalare så att allmänheten kan tro att det är vi som står för detta främlingsfientliga budskap, när det är precis tvärtom.

Inom KD är många upprörda över att Rolf Tufvesson deltog i debatten (se Sydvenskan). Han hade inte konsulterat partiledningen och säger att han känner sig friare eftersom han avgår som regionråd i Skåne inför årets val.

Det lustiga är att jag missade detta eftersom vi hade en debatt om Sverigedemokraterna alldeles bakom platsen där detta utspelades, i det hus där fackförbunden och ABF håller till under Almedalsveckan. Vårt samtal hölls med anledning av en studie som jag och Mats Wingborg håller på att färdigställa som handlar om hur arbetarrörelsen i Sverige, Norge och Danmark agerar gentemot sina högerpopulister.

Det finns stora skillnader mellan Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet och Sverigedemokraterna om man ser till partiernas storlek, historia och delvis också hur de uppträder idag. Socialdemokraterna och facket i de tre länderna har valt väldigt olika strategi, i Danmark har man åsiktsmässigt lagt sig väldigt nära Dansk Folkeparti och även i Norge är arbetarrörelsen inte alls lika avståndstagande som i Sverige.

Orsaken är väl delvis att SD har bruna rötter och haft fler kopplingar till nazistiska och rent antidemokratiska grupper och individer. Men också att SD alltid varit så mycket mindre vilket gjort att ett kraftfullt avståndstagande inte kostat något. Uppdragsgivare för rapporten är Friedrich Ebert Stiftung i samarbete med LO.

I övrigt kan noteras att SD satsat mycket på webb-TV i Almedalen i år, se Dagens Media. Man ska väl också säga att flera politiker markerat verbalt mot SD i sina tal, till exempel Maria Wetterstrand och Göran Hägglund (se Sveriges Radio).

Ruttet i jordgubbslandet

2010-07-08T00:39:00.006+02:00

Blev för en tid sedan uppringd av en tjej från Expressen som ville skriva om villkor för jordgubbs-plockare. För några dagar sedan publicerades hennes artikel som ett Expressen dokument, och jag tycker att hon lyckas få fram väl hur situationen ser ut i jordgubbslanden. Usla löner, förfärlig arbetsmiljö, mycket svarta pengar etc. En förutsättning för att kunna erbjuda så dåliga villkor är att hämta arbetskraft från andra länder med lägre löneläge. Man kan förundras över att varumärket svenska jordgubbar har en sådan bra klang när man läst artikeln.

Malin Forsberg har intervjuat flera av dem som jag träffade i samband med att jag skrev en kongressrapport för Kommunal om globaliseringsfrågor som handlade bland annat om gränsöverskridande arbetskraft och arbetsgivare. (Avsnittet om jordgubbsplockarna börjar på sidan 75). Hon har också pratat med en jordgubbsodlare och jag fäste mig vid följande uttalande:

- Svenska ungdomar skulle aldrig bo här, det vill nog inte heller deras föräldrar att de gör, säger han och syftar på de stugor som han själv tillhandahåller arbetarna.

Bilden visar ett halvt mögligt förtält med soppåsar utanför som jag fotograferade när jag åkte runt och tittade bland annat på just jordgubbsodlingar i trakten av Kristianstad för två år sedan.

Titta dom snackar

2010-06-22T10:55:00.006+02:00

Sverige är fullt av människor som är bättre på att hålla tal och föra sig offentligt än kungen och drottningen. Varför låtsas alla medier som att det är en smärre sensation att far och son Westling klarade av det? Oj, dom små människorna från lingonskogen kan prata!

Känner mig bedrövad och beklämd över all den ystra rojalism som väller över landet. Visst är de söta och förälskade, visst är det fint med bröllop och visst hade Benny Andersson och Kristina Lugn skapat en otroligt vacker sång till brudparet. Jag är ingen oromantisk person. Men ändå. På söndagen, just när man trodde att nu är det över, kommer kvällstidningarna tjocka som telefonkataloger med bilder på varenda vinkel av bröllopet.

Aftonbladet tar priset med att göra den vanliga tidningen till en tunn bilaga i bröllopstidningen som är huvudnumret för dagen. Men visar också upp en svårslagen kluvenhet mellan att frossa i intresset för själva bröllopet och samtidigt tag avstånd från det.

Tidningen innehåller inte bara en helsideskrönika av Jan Guillou utan även ett långt debattinlägg av Katrine Kielos, båda självklart republikaner. Dessutom har man lagt den vanliga kultursidan som sista uppslag och där skriver bland annat Åsa Linderborg. Helheltsintrycket blir splittrat och konstigt, som om kritikerna blir en slags alibi för att trots allt tjäna pengar på att sälja lösnummer till alla som inte kan få nog av detaljerna kring Victoria och Daniel (och som förmodligen bara blir irriterade över Guillou och gänget).

Är facket som Robin Hood?

2010-06-12T17:32:00.010+02:00

- Vi är goda Robin Hoods. Vi hjälper de rika att dela med sig till de fattiga, sa den ryska fackordföranden Alexander Vasiljevski i sitt tal på Kommunals kongress i onsdags. En vacker bild av facket som man kunde önska var helt också hållet sann. Men intresset för internationella frågor är inte alltid överväldigande i fackliga sammanhang, fortfarande ses internationellt arbete som en slags lyx och något vid sidan av det vanliga. Trots att allt fler av de beslut som tas fattas utanför Sveriges gränser och trots att samverkan i de globala facken, EU etc allt oftare är enda sättet att påverka vanliga arbetstagares villkor.

En hel förmiddag ägnades åt de internationella frågorna. Huvudtalare var ordföranden i de offentliganställdas international PSI Peter Waldorff, mycket sympatisk och klok dansk som tillträdde relativt nyligen på posten och som kanske kan läka en del av de konflikter och sår som präglat samarbetet med oenighet bland annat kring privatiseringsfrågora. Hela debatten refereras här.

Jag höll ett anförande om min rapport "Kommunals medlemmar och den gobala utmaningen". Den finns numera utlagd på Kommunals hemsida för den som är intresserad. Rekommenderar särskilt det andra kapitlet som bland annat tar upp villkoren för säsongsarbetare i jordbruket och det femte som till stor del handlar om riskkapitalbolag i vårdsektorn.

Allt mer våld mot fackligt aktiva

2010-06-10T10:07:00.004+02:00

Nu har årets rapport över kränkningar av fackliga rättigheter släppts, och det är ingen upplyftande läsning. Rapporten granskar efterlevnaden av mänskliga rättigheter i arbetslivet i 140 länder.

Några exempel:
Mord på fackligt aktiva: 101
Allvarliga dödshot: 35
Arresterade: nära 6 000

Dessutom tillkommer tiotusentals arbetstagare som utsatts för hot, avsked, övergrepp, sexuella trakasserier, misshandel eller bestraffats med fängelse för att de engagerat sig fackligt eller deltagit i aktioner för bättre villkor på sina arbetsplatser. Att det blivit ännu tuffare att arbeta fackligt i världen kan delvis förklaras med att finanskrisen slagit hårt mot lönsamheten i många branscher och att arbetsgivare ibland tar ut det på sina anställda genom att pressa dem ännu hårdare.

Mer information hos LO TCO Biståndsnämnd. Rapporten finns att ladda ner på bland annat engelska hos ITUC (Internationela Trade Union Confederation).

Medierna skriver om Berns-konflikten

2010-06-09T12:13:00.005+02:00

Noterar att flera medier nu rapporterar om Berns-konflikten. Lite märkligt att det varit så tyst om detta den senaste tiden, många tror nog att den är över. Vilket alla som besöker Berns bestämt kan dementera.

Hanne Kjöller skrev i gårdagens DN och funderade bland annat kring hur vänsterpartister fortfarande kan gå ut och reservationslöst stödja arbetstagarsidan i konflikten. Hon talar om maffiametoder, ett ordval som jag också använde i mitt tidigare blogginlägg.

Sveriges Radios Ekot har kört ett nyhetsinslag hela morgonen om konflikten och berättar bland annat om att de hittat en krögare som betalat 600 000 kronor för att få vara i fred. Berns har vägrat betala över 900 000 kronor som syndikalisterna anser att de ska betala för att ett bemanningsföretag som de anlitade avskedat personal.

Syndikalisterna försöker också, enligt Ekot, straffa företagare som polisanmält facket, 10 000 kronor är den "avgift" som de anser att de har rätt att ta ut av sådana företag. Ruben Tastas Duque på Syndikalisterna säger att man har rätt att göra detta eftersom han anser att polisen, och statsmakten överhuvudtaget, inte ska lägga sig i fackliga strider. Vilket förstås är en bra princip, men om den ena sidan tar till övervåld måste den andra ju ha rätt att ta stöd av polisen.

Man frestas tro att syndikalisterna, som det här med bötesindrivningen antyder, föredrar egen rättskipning. Vilket då skulle medföra att arbetsgivarna, i konsekvensens namn, gjorde det samma. Det är lätt att räkna ut vilka katastrofala följder sådana parallella rättsystem skulle kunna få för rättsäkerheten. Polisens våldsmonopol är tungt för vänsteraktivisterna att tugga i sig, det har jag märkt när jag tidigare tagit upp frågan. Men allt annat är ännu värre, en stat med miliser av alla möjliga slag innebär ett rättslöst samhälle för individen.

För den som inte tror det (har vid det här laget författat många tusen sidor till försvar för arbetstagare från andra länder och i lågstatusyrken som städ, kök, restaurang m m) vill jag betona att jag anser att villkoren i de här branscherna ofta är förfärliga och att i synnerhet många utlandsfödda exploateras på ett fruktansvärt sätt. Men det försvarar inte att fackliga organisationer beter sig illa och kringår de regler och lagar som finns.

Hur går det för högerpopulisterna i holländska valet?

2010-06-09T11:40:00.012+02:00

Idag går Nederländerna till valurnorna, och det ser ut som om deras populistparti Frihetspartiet (PVV) under ledaren Geert Wilders tappar i slutspurten. Artikel där jag läst detta står i dagens Svd, men verkar inte ligga på nätet. Däremot finns en krönika av Per Gudmundsson som berättar om en ny bok från Timbro om holländsk politik som jag får lov att skaffa mig ("Fallet Wilders" av Roland Zuiderveld).

Det är mycket Nederländerna i dagarna, av förklarliga skäl. I dag berättar Per Wirtén om en rapport om Nederländerna och Geert Wilders vid ett lunchseminarium på Arenagruppen som jag tyvärr inte hinner gå på. Han skriver också i Expressen idag, och verkar tro mer på Wilders möjligheter att ta röster:
Geert Wilders parti kan få mellan 15 och 20 procent av rösterna i dagens val. Den avspända attityden jag möter hos hans hårdaste motståndare förbryllar mig. Är det samma känsla man fylls av vid avgrundens rand, minuterna före den sista knuffen?

Jag känner liknande inför stämningarna i Holland som i Danmark, det har skett en förskjutning mot mindre tolerans steg för steg som är svår att se för den egna befolkningen och det finns en stor irritation över att omvärlden vill diskutera detta. Även de som inte alls röstar på Wilders eller Kaersgaard värjer sig mot vad de uppfattar som ett intrång i nationella angelägenheter. De är också, tycker jag mig märka, i varierande grad smittade av det politiska klimat som finns i deras egna länder utan att de förstår det.

Se även: Sydsvenskan
(Har ingen aning om vad det står i den nedersta texten på cigarettpaketet men man kan ju gissa på en ironisk varningstext som försöker lyfta upp etablissemangets försök att brännmärka Wilders.)

Ny skrift om högerpopulism i Europa

2010-06-07T10:05:00.004+02:00

Nu har min skrift för Utrikespolitiska institutet om högerpopulism i Europa kommit. Den tar upp fenomenet högerpopulism i allmänhet och fokuserar speciellt på British National Party och Sverigedemokraterna.

Redan finns några små pressomnämnanden: Sydsvenskan, VLT. Recensioner får man ju inte direkt när man skriver den här typen av material, men jag är glad att någon hittar skriften i floden av material om SD. Det väller fram nya böcker, Markus Uvells "Folkhemspopulismen" på Timbro, en bok om SD:s väljare, Expo:s nya SD-bok som varit på väg länge, Niklas Orrenius på Sydsvenskan som samlat sina reportage om SD m fl. Har säkert glömt något.

Blir det kravaller i Västerås i helgen?

2010-05-28T09:38:00.005+02:00

Svenskarnas parti demonstrerar i morgon i Västerås. Det finns förstås en oro för hur det ska gå efter knivskärningen av två medlemmar i Svenskarnas parti i Hallsberg. (Se P4 Västmanland).

Jag uttalade mig i P4 Västmanland i morse (inslaget börjar strax innan 14 minuter in i programmet om ni vill höra även ljudklipp från programmet i går). Problemet med sådana här händelser är att det kommer tillresta demonstranter på båda sidor. Risken är att det kan bli ganska många och att det leder till en våldsupptrappning.

Notera att Svenskarnas partis partiledare Daniel Höglund säger: "Det måste vara något riktigt något fel när någon tar till extremt politiskt våld bara för att någon annan vill ha ett tryggt samhälle". Perspektiven vänds upp och ner. Flygbladsutdelningen skedde mot bakgrund av ett mord där gärningsmannen hade utländsk bakgrund och där Svenskarnas parti på ett för partiet typiskt sätt tar en enskild händelse som intäkt för något generellt.

Demonstrationen fick först tillstånd, men när polisen nu försökt ändra förutsättningarna åberopar Svenskarnas parti sin grundlagsskyddade rättighet att demonstrera och säger att de tänker demonstrera ändå. (Se deras egen hemsida).

Mer om händelsen finns att läsa på flera av högerextremisternas egna sidor. Det framgår att Svenskarnas parti kan räkna med stöd bland annat från Fria nationalister. Se även: Realisten, Info 14

Mordförsök på aktivister i Svenskarnas parti

2010-05-27T15:14:00.004+02:00

Hittills har man inte hört mycket om partierna längre ut på högerkanten än SD i den här valrörelsen. Men nu märks vissa livstecken, och det börjar inte bra. Nationalsocialistisk front, NSF, lade ner och i stället bildades Folkfronten som blev Svenskarnas parti som inte synts särskilt mycket. Men tydligen har de delat ut flygblad i Hallstahammar och drabbat samman med vänsterextremister. 2 personer vårdas på sjukhus för knivskador och fyra män i åldern 17 till 20 år har anhållits (enligt SR P4 Västmanland).

Tydligen ska tre personer från Svenskarnas parti har delat ut flygblad när de attackerades av flera maskerade personer. Händelsen har rubricerats som mordförsök. Ironiskt nog delade Svenskarnas parti ut flygblad med rubriken ”För ett tryggt Sverige och mot det mångkulturella våldet”. Känns som det inte är det mångkulturella våldet som de borde bekymra sig mest om.

Ingrid och Anna-Lena har gått ur tiden

2010-05-23T10:59:00.007+02:00

Minns idag personer som gått ur tiden: Först och främst Ingrid Segerstedt Wiberg. 98 år blev hon. Träffade henne många gånger. Underbart rättfram, ett patos och en tydlighet som nådde fram till även de yngre. Träffade henne på temadagar i skolor flera gånger.

Minns även min namne Anna-Lena Löfgren som jag levt med på gott och ont. Vi lär ha varit 7 000 med det här förnamnet för några år sedan men jag har alltid haft en känsla över att det var jag och hon. Lyckliga gatan, Regniga natt och andra schlagers är en del av min barndom. Den som vill känna hur lång tid som gått sedan dess kan studera följande samtal ur Hylands Hörna december 1966 i SVT Play.

Långsiktighet viktigt i stödet för avhoppade nazister

2010-05-22T17:46:00.005+02:00

Stödet för Exit Fryshuset, som hjälper nazister som hoppar av, har halverats till följd av att öronmärkta pengar från regeringen försvunnit och att Exit numera konkurrerar med allehanda antirasistisk verksamhet. Vilket på sätt och vis är fel, Exit ägnar sig åt brottsförebyggande arbete. Sedan kan förstås även åsikterna förändras så småningom när någon byter livsstil.

Jag har gjort en utvärdering av Exit Fryshuset. Mitt uppdrag kom från Ungdomsstyrelsen och rapporten ska användas som ett underlag för det statliga stödet till Exit (som kanaliseras via Ungdomsstyrelsen). Min rapport ligger som en bilaga i detta dokument.

Ungdomsstyrelsen lade fram sina slutsatser för Nyamko Sabuni igår. Mitt intryck är att Ungdomsstyrelsen och ministern bollar frågan om stödet till Exit mellan sig, Sabuni skyller på Ungdomsstyrelsen och Ungdomsstyrelsen på regeringen.

Min slutsats är att de flesta som anlitar Exit verkar nöjda och tycker att verksamheten utvecklats till det bättre. Men det är svårt att hålla en hög kvalitet när ingen vet om det finns anslag för att driva arbetet vidare mer än något halvår i taget.

En verksamhet som drivs av eldsjälar och personer som själva haft samma problematik är sårbar och de som arbetar behöver ofta stöd för att klara sin egen situation parallellt med handledning för att klara att hjälpa andra. Samtidigt
har den stora fördelar eftersom den kan nå personer som misstror det vanliga samhällets företrädare (socialtjänst, myndigheter etc).

Exit hjälper inte bara nazister, en stor del av arbetet handlar om att ge stöd och råd till andra aktörer som har att göra med nazister som lärare, socialtjänsten, kriminalvården, polisen och försvaret.

Se nyhetsinslag igår om stödet till Exit:
TV4-Nyheterna
Fredagsreportage i ABC

SD - så funkar dom

2010-05-22T17:39:00.003+02:00

I nya numret av Ordfront magasin finns en artikel som jag skrivit om Sverigedemokraterna. Den innehåller bland annat en kort guide med korta svar på några av de vanligaste argumenten som brukar komma från SD i olika debatter.

Den innehåller också några enkla råd i debatter med SD. Exempel: Populister ger enkla svar på svåra frågor. Ställ enkla frågor tillbaka: Vad menar du?

SD och KD utanför riksdagen i ny opinionsmätning

2010-05-16T22:39:00.003+02:00

Både SD och KD hamnar utanför riksdagen om det vore val idag enligt ny Sifo-rapport som presenterades idag (se t ex Svd eller Expressen). Båda partierna hamnar på 3,5 procent, SD har tappat 1,4 procentenheter sedan april och förändringen är statistiskt säkerställd.

Mycket kan hända än innan valet i september, men det kommer att bli en mycket spännande valrörelse. Även Centerpartiet och Vänsterpartiet ligger lågt (5,1 respektive 4,3). Ett extremt scenario men möjligt scenario vore om ingen av dessa partier kom in i riksdagen. Ett annat om flera av de vanliga gamla partierna rasade ut och SD trots allt tog sig in och blev vågmästare.

Maffiametoder i facklig konflikt

2010-05-14T20:00:00.004+02:00

Det som händer på Berns just nu är upprörande, och det skildras inte med något större djup i de flesta medier. Ett undantag är LO-tidningen som fått med hela historien med påtryckningar, hot och oskäliga krav. Historien ser ut ungefär såhär: Berns har haft en underentreprenör som sagt upp personal. Några av de uppsagda är med i SAC och de kräver att Berns återanställer de uppsagda. Konflikten har medfört att hiphopgalan The Show 2010 ställts in (den skulle hållts i kväll med artister som Timbuktu, Adam Tensta, Lazee, Labyrint och Stor).

Enligt Berns är det ingen konflikt mellan Berns och Syndikalisterna utan mellan Syndikalisterna och städföretaget NCA, en entreprenör till Berns. NCA har sagt upp 25 personer på grund av arbetsbrist varav sju arbetade på Berns. Berns hävdar att om man anställer dessa sju tvingas man säga upp personer som är anställda på Berns idag, vilket anses orimligt

Såhär skriver Berns själva om konflikten:
Syndikalisterna lovar lugn och ro om vi betalar 920 000 kronor eller anställer sju personer, det betraktar vi som utpressning. Berns förhandlar inte under hot och vi ger inte vika för utpressning. Vi accepterar inte att våra gäster utsätts för hot eller våldsamheter när de besöker oss.

Tydligen finns det företag som gett efter för sådana krav för att få lugn och ro. Berns VD Yvonne Sörensen Björud anser att det är ett problem för hela branschen om sådana påtryckningar lönar sig (se Restauratören). På SHR:s årsstämma (Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare) i veckan visade hon en film där 130 syndikalister spärrade alla entréer på Berns och attackerade gäster som blev dragna i håret. Även två poliser skadades vid samma tillfälle.

På SAC:s Facebook-grupp raljerar man över att SD stöder Berns. SD närstående "Politiskt inkorrekt" har skrivit om fallet. Men man behöver inte vara SD:are för att förstå att den här typen av metoder inte hör hemma i facket och att ingen tjänar på att man bedriver fackligt arbetet på det här sättet, allra minst lågavlönade städare.

Läs mer: Arbetaren, DN, Sveriges Radio

OBS: Detta inlägg har bemötts med en oerhört stor mängd kommentarer. Eftersom min tid knappt medger bloggande alls just nu, bloggandet har legat mer eller mindre nere en tid, tänker jag sätta streck i debatten. Jag har tidigare blockerat möjligheten att kommentera mina inlägg ibland och det är möjligt att jag gör det igen.

Bloggen är för mig ett sätt att ge min syn på olika företeelser och puffa för saker jag gör, artiklar, rapporter, föreläsningar etc. Inte ett forum för människor som bara är ute efter att göra ner mig och komma med osaklig kritik, det får ni ägna er åt på era egna bloggar. Men jag rekommenderar er andra att gå in och läsa de kommentarer som jag lagt ut hittills, de är ett utmärkt exempel på tonläget inom vissa delar av extremvänstern och det torde väl vara uppenbart för de flesta att det finns starkt antidemokratiska drag i en del av det som skrivs.