Djurrättsalliansen vägrar att vittna

Ingen missade väl de smyginspelade filmerna på hur eländigt de svenska grisarna har det som påpassligt visade strax före jul. Lusten att äta skinka minskade påtagligt. Nu vägrar Djurrättsalliansen, som tog fram materialet som publicerades, att vittna så att de som gjort sig skyldiga till vanvård av djur kan åtalas. (Se SVT:s Hallandsnytt och Rapport). Därför lutar det åt att förundersökningen läggs ner. Ett problem om de framträder är att de riskerar åtal för olaga intrång.

Lena Lindström på Djurrättsalliansen säger till TT:
Vi vill inte lämna ut identiteterna på de individer som varit ute och gjort researchen, bland annat för att de ska kunna fortsätta göra det. Vi har försett polisen med filmer och annat bildmaterial som vi tyckt borde räcka.

Hon utesluter inte att de kan ändra sig om det annars blir fråga om att åtalet läggs ner. Jag tycker att svårigheterna för Djurrättsalliansen att bidra till en vanlig öppen polisutredning visar på svagheterna med deras metoder.

Vill också tipsa om en annan TT-artikel idag (se Svd) där man berättar om en ny rapport som visar att problemet med vanvårdade grisar finns i hela EU. Bland de utpekade länderna finns Danmark och Tyskland som exporterar en hel del av sitt kött till Sverige.
(Bilden - Djurrättalliansen fick pris för årets bästa provokation 2009)

Skrev Eva Gabrielsson Stieg Larssons böcker?

Diskussionen om Stieg Larssons journalistiska förmåga fortsätter. En tidigare kollega på TT Anders Hellberg skriver idag i DN att han tror att det var Eva Gabrielsson som skrev Stieg Larssons böcker.

En sensationell idé som tydligen inte avfärdas helt av Kurdo Baksi. Jag vidhåller nog: Så illa skrev han inte. Jag har skrivit en hel bok med honom och suttit med hans texter många gånger. Om han var så orutinerad i början på TT, vilket jag inte betvivlar, så tränade han flitigt för att bli bättre. De texter vi bollade i början av 90-talet var helt möjliga att publicera. Vi rättade varandras texter en del och han hade även synpunkter på mina. Den kritik han får nu är orättfärdig.

Man ska inte heller glömma att han läste enorma mängder av deckare långt innan den svenska deckarvågen och hade rika möjligheter att reflektera över hur de var uppbyggda. Han har säkert haft en hel del stöd och hjälp av Eva, det utgår jag ifrån. Men att gå så långt som till att säga att hon skrev hans böcker tycker jag är att vara väl konspiratorisk.

Tillägg:
Fick just höra att min vän från Sunkit Ahrvid Engholm, som kände Stieg under hans idag sällan uppmärksammade tid i science fiction-sammanhang, tänker i liknande banor som jag gör fast med andra utgångspunkter. Se Skriva-listan:

Undertecknad kan dock konstatera att det inte var något fel, stilistiskt eller grammatiskt, på exempelvis de ofta ganska tjocka nummer av Fanac som Stieg Larsson skrev (och Eva Gabrielsson; de var bägge ansvariga). Och med tanke på att han skickade in noveller till Bertil Falks nystartade JVM redan omkring 1969 och alltså hamrat på skrivmaskin i minst tio år vid tiden, är det svårt att ta Hellberg på allvar.

Var Stieg Larsson en medioker journalist?

Jag ser fram emot att få läsa Kurdo Baksis bok om Stieg Larsson, de kände ju varandra väl och hade mycket med varandra att göra genom åren. I synnerhet de sista åren när jag mer eller mindre tappade kontakten med Stieg. Ser att Kurdo får mycket publicitet och intresset lär vara stort även från andra länder.

Kan inte uttala mig om boken som jag inte läst än, men visst är det lite svenskt att misstro den som skriver en bok om en vän som är berömd och att tala om att personen i fråga försöker "slå mynt" av kontakten? Tror inte den typen av kritik skulle väckts i särskilt många andra länder (se DN), i USA, Frankrike och många andra länder skulle man nog snarare se det som en självklarhet att alla som kan försöker tillgodose intresset att veta mer om en uppskattad författare.(Ett utdrag ur Kurdos bok finns i DN).

Kurdo har redan fått en del kritik för att han i en intervju hävdat att Stieg inte var någon lysande journalist (se Svd). Där håller jag inte med. Han var en grundlig researcher, kanske inte någon stor stilist när det gällde faktabaserade texter men helt godkänd även där. Jag träffade honom mycket under senare delen av hans tid på TT där han var grafiker och tecknare, men även skrev många klart läsvärda artiklar, framför allt featurematerial. Han valde rätt fritt vad han ville skriva om och hans texter publicerades i många tidningar. Att han skulle ha fejkat intervjuer etc är ingenting som jag någonsin hört talas om. Med alla reservationer för att jag inte hade någon full insyn i hur hans texter kom till.

Det ringer folk ibland och vill ge ut vår gamla bok "Extremhögern" från 1991 på nytt, det har även kommit förfrågningar om att översätta den till andra språk. Jag säger nej varje gång eftersom jag anser att den är föråldrad och saknar allt intresse idag annat än som beskrivning av historiska skeenden. Dessutom har jag skrivit hälften och det är inte utmärkt vilka delar som är mina. Mitt svar till alla som frågat är att det är mycket bättre att ge ut ett urval av Stiegs artiklar genom åren. Nu ska det tydligen bli en sådan volym och det gläder mig. Dessutom skriver Eva Gabrielsson på två böcker som rör Stieg, en om sambolagen på ett litet svenskt förlag och en om sorgen efter Stieg på ett franskt förlag.

Får en rökare som får KOL skylla sig själv?

Landstinget i Västmanland har gjort en prioriteringslista över vilka prioriteringar man ska göra i vården för att pengarna ska räcka till (se Dagens Samhälle). Listan som man kan läsa i sin helhet i pdf-form innehåller stort och smått i en salig röra, neddragningar som förmodligen ingen sörjer blandat med allvarliga ingrepp i människors liv.

Jag minns att vi gjorde ett reportage i "Kalla fakta"/TV4 redan i början av 90-talet där vi berättade om liknande listor i någon annan del av Sverige, tror det kan ha varit Västernorrland. Då uppfattades det som kontroversiellt. Vi diskuterade frågor som om rökare ska ha rätt till dyra behandlingar för vård av sjukdomar som kunde uppfattas som självförvållade, om patienter som inte följer råd från läkare och som missköter sig genom missbruk, ingen motion etc ska få samma resurser när de är sjuka.

Än så länge är det förstås ingen som skulle komma på tanken att föreslå något sådant. Men även i den här listan finns några punkter som man kan fundera över. Som att man ska sluta med hembesök hos den som har syrgasbehandling för KOL, en rökrelaterad sjukdom som påverkar tillståndet enormt. Föreställer mig att det finns många som i sena skeden av sjukdomen har svårt att ta sig till en vårdcentral.

Man ska avstå från intensivvård för multisjuka åldringar med hjärtsvikt. Säkert något som sker redan nu, föreställer jag mig. Men är det inte upp till läkaren att avgöra i varje enskilt fall? Äldre patienter med leukemi som inte ska transplateras ska inte diagnosticeras lika noga. Redan idag erbjuds man inte samma behandlingsinsatser som äldre cancerpatient, vet från min egen närmaste krets att cancer kan lämnas obehandlad om man anser att patienten är för gammal. Men vet också flera äldre kvinnor som genomgått operationer mot cancer i hög ålder och fått en väsentligt högre livskvalitet. Generella råd är vanskligt och jag blir lika oroad när jag ser den här typen av listor nu som jag blev då.

AFA slängde surströmmingsspad av misstag

Den här nyheten kom i GP strax före jul, men då hade jag nog annat att tänka på. Att se sig själv som den sanna rättskipande makten har sina sidor, som när man inte kollat tillräckligt vem som utsätts för ett attentat. Ett nytt namn på dörren. Den enkla går vi inte på? Eller hur tänkte de? Surtrömmingsspad i brevlådan låter inte så kul. Han hörde av sig till dem och som plåster på såren fick den drabbade biobiljetter.

Det är ett av flera "olyckfall i arbetet" för AFA på senare tid, skriver GP. I just det här fallet fick värden byta hela parketten i hallen (varför det var parkett i hallen förtäljer inte historien, ett udda material just där).

Bostadsbolaget säger sig ha händerna fulla med AFA just nu, det är klotter på husfasader och fönsterrutor, tvåkomponentslim i lås och gångjärn, lägenheter som får totalsaneras efter att en brandsläckare tömts i dem etc. Om det här någonsin liknande en politisk kamp så känns den längre bort än någonsin. Vad är det dessutom för fel på allmännyttan, borde inte AFA försvara de få boendeformer vi har kvar som inte kräver eget kapital? Tänkte inte på det?
(OBS Några ändringar i texten, se kommentar)

Nazistavslöjanden med tveksam grund har en lång historia

På dagens Newsmill hittar man en artikel av mig om den pågående "nazistaffären" i kvällstidningarna. Såhär börjar den:

Den som läst kvällstidningarna de senaste dagarna känner sig nog lätt schizofren:

Aftonbladet: "Hemlig militant grupp med planer på att slå till med våld mot riksdagen". "Auschwitzkuppen planerades hemma hos utpekade nazisten Lars-Göran Wahlström".

Expressen: "Ex-nazistens terrorbluff". "Han ville bara tjäna pengar på att sälja storyn".

Jag har ingen aning om vilken version som är den rätta. Detta är också vad jag sagt till de journalister, både från svenska och utländska medier, som ringt upp mig för kommentarer. De utpekade nazisterna är välkända för mig efter många års studier av svensk högerextremism. Men hur skuldfrågan faller i just den här frågan undandrar sig min bedömning. Men någonstans i bakhuvudet ringer en liten klocka.

Det var den 11 maj 1965 som Expressen gick ut med avslöjandet om att den nazistiska gruppen Carlbergska stiftelsen hade vapen och planerade att genomföra en statskupp enligt hemligt material som tidningen fått ta del av. Upprinnelsen var, enligt tidningens journalister, ett anonymt brev till redaktionen. C E Carlberg var en av 30-talets stora finansiärer av nazistiska rörelser och byggde upp ett förlag för produktion och distribution av nazistpropaganda. Men på 60-talet gick verksamheten på lågvarv och rönte sällan något större intresse vare sig från potentiella anhängare eller från medierna. Carlberg själv hade avlidit 1962 och verksamheten togs då över av en Björn Lundahl.

Den inledningsvis anonyma källan erbjöd tidningen bilder och dokument och visade även stiftelsens lokaler. Han poserade dessutom på bild iförd nazistuniform med några nazistfanor i bakgrunden på den bild som prydde Expressens första sida samma dag som man publicerade avslöjandet.

För fortsättningen hänvisar jag till Newsmill.

Läs mer om nazistaffären:
Aftonbladet
Expressen

Guldgruva för alla som älskar Judee Sill

Alla som liksom jag älskar Judee Sill rekommenderas att besöka en sajt som jag just upptäckt. Bob Claster i Los Angeles har samlat ett antal outgivna inspelningar från radio och TV och dessutom några helt unika privata inspelningar. Varierande ljudkvalitet, men det mesta låter helt acceptabalt.

Judee Sill gjorde ingen större succé under sin levnad, trots goda recensioner och stöd från framstående artister som Graham Nash (hon var förband till Crosby, Stills & Nash på en av deras turnéer). Hon hann med att ge ut två skivor, en självbetitlad och "Heart Food" kom i början av 70-talet. Det skulle ha blivit en tredje och resterna av den, inklusive en del demos, kom ut 2005 som en dubbel-CD med titeln "Dreams come true". I övrigt är det endast livinspelningar som står till buds. Jag köpte nyligen "Live In London - the BBC Recordings 1972 - 1973" på Itunes. En utmärkt samling radiospelningar där man även fått med en del intevjusnuttar och hennes egna introduktioner av låtarna.

Bob Claster skriver att många frågat om han inte kan skriva en biografi om Judee Sill, men han har avstått eftersom han insett hur otroligt tragiskt hennes levnadsöde var. Hon dog 1979 av en överdos eller möjligen självmord. Det bästa sättet att vårda hennes minne är att sprida hennes musik, skriver Bob Claster.

Det finns några få filmklipp på You Tube som delvis är från samma tillfällen som Bob Clasters mp3:or. Den här tidiga inspelningen av Jesus was a Crossmaker ger en idé om hur hon lät alldeles i början av karriären.

Fascinerande porträtt av en pedofil

Stark rekommendation: "Geniet och pojkarna" av Bosse Lindquist är en otroligt fascinerande och tankeväckande dokumentär som jag såg först när de repriserades igår (finns på SVT Play till 15 januari med massor med extramaterial, missa inte). Gillar att han inte väjer för dubbelheten, den geniale forskaren som är djupt respekterad och samtidigt den galne pedofilen som är besatt av tanken att det inte är ett övergrepp utan att barnet drömmer om sex med äldre män. Hans egen historia ger vissa svar, intervjun med honom själv hör till det starkaste.

Carleton Gajdusek är en klassisk pedofil, säger åklagaren som inte ser några skillnader mellan andra fall som han haft. Ändå vill en rad intelligenta personer inte tro annat än att godheten driver honom och att han inte gjort det där mest fula, åtminstone inte så ofta. Det är svårt att inte tro att deras oförmåga att se sanningen har att göra med hans genistatus och det faktum att han fick Nobelpriset (1976, för upptäckter kring den mänskliga varianten av galna ko-sjukan).

Frågorna debatterades väl inte heller lika ofta då, i dag skulle det nog ifrågasättas betydligt snabbare om en vuxen man adopterade 57 barn varav ett stort antal unga pojkar som ständigt reste och bodde med honom. Det är åtminstone vad jag tänker jag när jag ser filmen. Men efteråt minns jag en annan historia, en pristagare som jag var med om att belöna. En man som gjorde mycket gott för fattiga gatubarn och som kom med några av pojkarna i släptåg till prisceremonin. Deras ögon lyste över enkla saker som åka rulltrappa och över överdådet i Stadshuset där vi åt en måltid. Sedan kom kallduschen, pedofilanklagelserna. Verksamheten togs över av andra. En god man, älskad av alla. Men av pojkarna?

Hör även Bosse Lindquist när han intervjuas i Studio Ett.

Vänstern begår brott men går fria

Idag publicerar GP en kartläggning som visar att extremvänstern begår många brott men att det nästan aldrig är någon som fälls. Tidningen har räknat ut att det handlar om cirka 180 brott på tre år bara i västra Sverige. Endast i ett fall har brotten lett till en fällande dom. Största delen av reportaget finns tydligen i papperstidningen, synd för oss som inte bor i Göteborgsområdet.

Jag tror tendensen skulle se likadan ut även i andra delar av landet om man satte sig och gick igenom brottsanmälningar. Många brott, få fällningar. (Tack Roberg för tipset!)

I skuggan av det svenska turistparadiset

Det bor minst 2 miljoner burmeser i Thailand, vissa uppgifter säger att det kan vara så mycket som 5 miljoner. Många är där illegalt, de har flytt förtrycket och fattigdomet i en av världens värsta diktaturer, anhöriga och familjer är helt beroende av deras inkomster. Ändå tjänar de långt sämre än thailändarna själva och utnyttjas och exploateras. De blir t ex ofta fråntagna sina pass och arbetstillstånd och lever i princip som slavar hos en enda arbetsgivare.

Vi som reser till Thailand, vilket ju många svenskar gör, möter utan att veta det burmeser överallt. De fiskar den fisk vi äter på restauranger, bygger hotellen vi bor på, syr kläderna vi köper på marknader, vissa utnyttas inom sexindustrin.

Frida Perjus har skrivit en utmärkt rapport som heter "I skuggen av det svenska turistparadiset" för Svenska Burmakommittén. Läs den! Igår hölls ett seminarium i ABF-huset arrangerat i samarbete med Palmecentret och där deltog förutom Frida och jag även Jenny Dielemans som skrivit "Välkommen till paradiset" som handlar just om turistindustrin.

Många berättelser om lesbisk kärlek just nu

Jag vet inte när det hände men plötsligt har det blivit fullständigt okontroversiellt med lesbisk kärlek. I fredagens Idol tillägnar Mariette Hansson sin flickvän Eva Dahlgrens "Ängeln i rummet" i en möjligen lite för själfull version. Men det är svårt att inte tänka: Hur länge dröjde inte Eva Dahlgren med att berätta om sin läggning? Här står en helt ny stjärna och hon gör det mitt på bästa sändningstid i ett program som har många väldigt unga tittare, utan att det är något konstigt alls. Och vilken kärleksförklaring. Se själva på TV4 Play, inslaget ligger ute fem dagar till och det är drygt 25 minuter in i programmet.

I dagarna har även min vän Kristina Hultman kommit med en bok om lesbisk kärlek: "Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay" (Modernista). Hon har synts i en rad tidningar och program och i morse intervjuades hon i Nyhetsmorgon i TV4. Det som väcker reaktioner i Kristinas fall, märks om inte annat på reportrarnas frågor, är att hon har barn och levde i en vanlig kärnfamilj. Hennes bok, är inte helt självbiografisk men har klart självbiografiska drag. En tjock volym på över 600 sidor om sökande efter en ny identitet.

Överlag är recensionerna positiva. Något ostrukturerad, ansåg Nina Björk i DN, men konstaterade också hur lite skildrad den lesbiska världen är. Jag håller nog mer med Borås Tidning som tycker att det finns något fängslande i det här flödet som man sugs in i som läsare. Det är svårt att sätta fingret på vad det är men till min stora förvåning, har normalt sällan tid för romaner så här års, har jag redan nästan läst klart boken.

Nerslag i ett rött fäste utan sverigedemokrater

"Jag har alltid tyckt att Piteå känns väldigt långt söderut", sa min vän Maria från Tornedalen när jag berättade vart jag var på väg. Tro henne inte, Piteå är väldigt långt norrut för de flesta av oss. Det var mitt första besök i staden, har annars varit i många andra städer och samhällen i regionen. Här röstar över hälften av väljarna med sossarna. Alla verkar heta Sundström, träffade flera och de berättade om förre sosseministern nu Folksamchefen Anders Sundström som tydligen är kusin med Bosse Sundström i Bo Kaspers. Snart ska Lena Sundström, gift med Bosse, dit och prata om sin Danmarksbok "Världens lyckligaste folk".

Sverigedemokraterna är ju inte särskilt starka i Västerbotten, de ställde upp i Skellefteå i förra valet men har inte synts till sedan dess. Då var det mest lite klistermärken och affischer som syntes. Men SD:s åsikter finns överallt, även i norr, och risken för att partiet etablerar sig och slår mynt av människors fördomar är förstås lika överhängande i Piteå som över allt annars i landet. Man behöver bara titta på hur samefrågan blivit ett ämne som lockar i Jämtland (alltså mindre rättigheter för sameägare).

Piteåtidningen rapporterade från mitt lunchmöte hos socialdemokraterna och jag medverkade i lokalradon på eftermiddagen. På kvällen föreläste jag på Ronny Eriksson och hans frus charmiga fik Krokodil med 50-talsinredning, udda bord och stolar, en välsorterad shop med mycket Rättvisemärkta produkter och gott fika. Dessutom har de tydligen en hel del intressanta program, en utmärkt lokal mitt i Piteå.

Vattenfall rockar loss med avgående VD:n

Den här kräver väl inga särskilda kommentarer. Men man kan förstå att det plötsligt är så många fler som börjat titta på klippet som legat ute en tid på YouTube. Observera att avgående VD:n Lars G Josefsson också struttar runt med personalen: